Ännu en helg har passerat, jag kan inte sluta förvånas över hur fort tiden bara rusar förbi. Förra veckan avslutades i fredags med min första "hejdå fest". God mat, fina vänner och underbar värdfamilj. Om två veckor bor jag på ett hostel i Sydney. På lördag lunch mötte jag upp Caroline för en trevlig eftermiddag i Albany. Sedan fortsatte jag hem till Jessika där vi lagade en smaskig middag och kikade på film. Hela gårdagen gick ut på att bocka av grejer på "att göra innan jag lämnar Nya Zeeland" listan. Blev i alla fall ett par saker mindre där. Sedan avslutade vi dagen på en nattmarknad, nattmarknader är så charmiga i sig, billigmat, massa prylar, och en miljon människor typ. I dag mötte vi upp två vänner för lunch och sedan blev det mest att strosa runt i Takapuna, bocka av ytterliggare ett par saker från den där listan och bara andas in frisk vintrig luft. Under helgen har jag också köpt en massa grejer - dålig tajming då väskan redan är tajt på plats. Men "det löser sig".

 

Det har blivit officiellt vinter här nu, juni = vinter. Hur skumt låter det inte? Nu efter ett par svalare veckor är jag sugen på värme och svensk sommar och jag känner mig klar här nu, redo att gå vidare. Redo att ta reda på vem den där Frida är. Frida utan fyra barn att ta hand om. Frida som inte är en Au pair. 

Jag börjar ju komma in på de där veckorna då jag lixom gör allt för sista gången. Music-group i måndags och idag var det dags för sista gången på boxfiten, trodde inte det skulle vara så jobbigt som det blev. Ja själva passet var vansinigt tufft, Mike (instruktören) var på sådant där humör när han lixom vill se oss ta ut oss maximalt och göra det bästa vi kan vilket jag älskar. Det jobbigaste var ändå inte det utan det var att säga till honom att jag inte kommer tillbaka. Han frågade mig fem ggr om jag åkte tillbaka till Sverige för alltid, eller om det bara var semester. Sedan frågade han, så du kommer aldrig mer tillbaka? Kommer jag aldrig att få se dig igen? Sedan fick jag en lång kram och en puss på kinden och fick höra hur myclet mitt leende har gett honom och hela gruppen och att det har saknats något när jag inte varit där. och han gav mig ett lycka till i framtiden.

 

Han är den bästa tränaren/instruktören som jag någonsin haft eller kommer att ha. Han har det där extra. Han ser alla på passen som egna individer och sätter sin egen prägel på boxningen. När jag gick därifrån var det med gråten i halsen. Dessa pass har varit min fristad här på Nya Zeeland, hela gymmet har varit mitt andra hem men så som jag har längtat till onsdagskvällarna. Att få ta del av hans positiva energi och få göra av med lite ilska genom boxning har varit ett vinnande koncept.

 

Men nu är det över, sista passet är gjort. 

Nu måste jag bara hålla mitt löfte om att fortsätta boxas i Sverige.

 

 

I dag är det alla mammors dag, men lite mer är det nog min mammas. För hon är ju faktiskt MIN mamma. I dag är det en dag att äta god middag och tårta i deras ära. Jag gillar sådana här saker att fira, äta tårta tillsammans med släkten. Diskutera vem som är mest mamma, den som har varit mamma längst? har flest barn? osv. Jag har även under dagen klurat på om man säger "grattis på morsdag"? Det låter så himla konstigt. "Ha en bra morsdag" föredrar jag i alla fall.

 

En mamma får man en gång, men får "drass" med den hela livet. I tjugo år har du varit min mamma och jag vet att jag inte har varit något "änglabarn" och att vi haft våra stunder då tystnaden fått säga sitt. Eller då jag fått skrika mig hes av missnöje. Ibland har tårar till och med rullat ner min kind av saknad eller av längtan. Men du har alltid stöttat mig när det gällde skidorna, fotbollen och orienteringen - du ville mig alltid väl, kanske lite väl mycket ibland. Du har skjutsat mig veckorna långa till olika aktiviteter och har satt mig och min bror före dig själv. Du hjälpte mig att designa min älskade balklänning. Du har stöttat mig genom de tuffa skolåren, även fast jag inte kanske alltid var mottaglig för hjälpen. Du trotsade din flygrädsla och kom hit, du kom hela vägen hit till Nya Zeeland för att hälsa på mig och gav mig möjligheten att få dela av mig av detta till dig. 

 

Nu är det fyra veckor kvar tills jag är hemma igen, fyra veckor tills jag får krama om dig. Fyra veckor kvar tills vi på riktigt kan starta vår vuxna mor och dotter relation. Jag är glad att jag har dig mamma. Ät en god tårta och skäm bort dig idag. Jag hoppas att pappa uppvaktar dig på något sätt när jag och bror lyser med vår frånvaro.

Kram

 

Hur ska jag kunna sammanfatta Samoa utan att det blir långdraget för er läsare? Jag ska försöka hålla mig kort i text och slänger in en drös med bilder som förhoppningsvis gör dig/er liiiite avundsjuka i alla fall.

Med tanke på mina bilder från sydön kanske jag borde börja arbeta som modell för tandkräm eller något liknande. Men på något sätt känns det bättre att jag ler brett på alla bilderna istället för att se sur ut, eller gråter. Nu ler jag desto mindre, ett djur har bitit mina armar så uppåt 50bett som kliar något enormt, men man ska väl känna att man lever - det är väl så det är?

 

Hur som helst så har jag överlevt mitt sista lov med mina barn, nu är det bara några eftermiddagar kvar tillsammans med alla fyra. Denna vecka passerade fort och har innehållit massor, men ändå nästan ingenting. Vi har hängt ute i en park, bakat, kikat film, åkt till badhuset, ritat, spelat spel, hängt hemma,haft playdates, åkt till ett lekland och idag är dem på Zoo:et med min värdmamma. Jag ser en sådan skillnad hos barnen sedan jag kom. Jag minns första lovet jag hade med dem och de veckorna kändes så mycket längre än vad denna vecka gjort. Jag är även otroligt stolt över mig själv att jag igår hade fem barn i simhallen utan att jag själv fick panik, applåder tack. (för er som inte vet så har jag en extrem respekt för vatten och kraften där i)

 

I helgen väntar ett besök på Waheike, 20års kalas, häng med andra au pairer och skrivning av learning story - jag som trodde att denna helg skulle bli lugn och go, men nu blev det rolig och go istället.

 

 

 

Tro det eller ej, men det är första April i morgon och det är INTE ett skämt. I Sverige går det mot ljusare tider och våren är på riktigt där. Här går det mot mörkare dagar, i morse när jag gick upp var det så mörkt ute och kallt inne att mina mysis kläder åkte på. Dock gladde det mig att termometern visade över 25° - än är inte sommaren här över. (Även fast den rent vetenskapligt har varit över i en månad) 

 

Jag lever och dagarna rullar på. Tänker på framtid och försöker att sätta mig in i ett annat sammanhang än "Frida är au pair". Har i alla fall jobb i Sverige när jag kommer hem, vilket känns riktigt, riktigt bra. Det är ungefär 15dagar kvar tills ansökningarna till Universitet ska vara inne och jag kan knappast vara mer säker på att jag absolut inte ska studera till hösten. Finns så mycket annat som lockar mer, men man ska väl söka ändå antar jag. Och om jag känner mig själv rätt så hinner jag bli sugen på studier innan augusti haha. 

 

Här borta bockar jag annars av att göra grejer, mer om det i ett annat inlägg. Min familj har bara några dagar kvar i detta fantastiska land. Jag har blivit av med stora delar av min flygrädsla. Jag ligger efter med learningstorys. Bokar hostel inför min resa till sydön. Letar au pair med min värdmamma, som förövrigt utnämnde mig till deras bästa au pair tidigare idag. Annars fortsätter de vanliga rutinerna med musik på måndagar, simning på tisdagar, playgroup på onsdgar och fredagar samt playdates på torsdagar. Livet är rätt inrutat, men otroligt nice för det.

För mer än en vecka sedan fyllde jag 20år, fatta 20år. Fick många brev och hälsningar vilket gladde mig oerhört. Tänk att ni i Sverige ligger ett steg före och kommer ihåg att lilla Frida fyller år långt innan facebook visar det. Jag firade dagen med att vakna upp hos Jessika för att sedan göra tårta, sticka iväg på en lunch som vi hade bjudit in vänner till (vi då Jessika fyllde år i går (GRATTIS) så vi firade tillsammans förra helgen), hängde lite på stranden, gick på bio och mådde allmänt bra. Inget speciellt egentligen men så otroligt bra ändå. Och tro det eller ej, men jag blev ett år äldre även fast jag befinner mig på andra sidan jorden.

 

Den största förändringen nu är väl att mina barn inte längre kan säga att jag är tonåring och inte vuxen, och därför inte lyssnar på mig. (fick förövrigt ybergulliga kort av mina barn, Sam skrev: Thank you Frida for being the best au pair EVER!! (gladde mig ju inte lite inte) Och en annan förändring är ju att jag nu får "drink and drive" i detta land. På något sätt känns det bättre att få köpa cider på systembolaget i Sverige, jag vet inte riktigt varför? 

 

I går ringde klockan påtok för tidigt, surfing stod på programmet. Men innan jag går mer in på det så tar jag helgen från början. Jag var ledig i fredags, vilket var otroligt skönt, kunde gymma på förmiddagen och bara vara efter det. Läsa bok i 27° och vindstilla, äta lunch till ljudet av favorit musiken osv. ni fattar vilken kvalitétstid jag hade med mig själv. När kvällen närmade sig pratade jag lite allmänt med mina värdföräldrar om allt och inget men det slutade i alla fall i att jag aldrig kommer paddla kajak i Australien och kommer heller aldrig att vandra i deras bush samt blev otroligt nöjd i mitt val av Nya Zeeland som "mitt nya hemland". Jag tycker vissa djur är obehagliga ja. Och när de dessutom äter människor så undivker jag dem med glädje. Nog om detta. frammåt middagen så åkte jag och hämtade upp Jessika i Albany då bussarna hit ut inte stannar så mycket närmare (25 minuter bilfärd till busshållplats jao). Vi avnjöt en favorit middag i form av indiskgryta med final av frozen yoghurt. mums. 

Vi somnade och vaknde som sagt påtok för tidigt, tyckte i alla fall jag när Jessika skuttade upp ur sängen. Någon var piggare än någon annan i alla fall. Trots den sega starten satt vi i bilen endast tre minuter efter bestämd tid och kunde påbörja vårdan resa upp till Mangauai 1h och 7min upp norr. Vi skulle surfa, Jessika skulle göra debut och jag fick återförenas med den underbara vattenkonsten/sporten. Från förra gången jag surfade skillde det ungefär 1meter i höjd på vågorna, instruktören inledde inte med "det är perfekta nybörjar förhållanden" som han gjort i Raglan istället fick vi höra "det blir tufft där ute idag, men det ska nog gå bra" - jo men förhållandena var på vår sida jo men visst. Men jag kan inte annat än älska det hela, 2h i 2meters höga vågor som kom alldeles för tätt jag råkade släppa kommentaren till instruktören "Det är så himla mycket vatten" han svarade skrattandes "jo men du vet att det här är havet va?" Svårt att beskriva en känsla när du lixom stod med vatten till midjan, blir dränkt av en våg så att du måste hänga på brädan och sedan blir dränk en gång till av nästa våg och då åker tillbaka typ 20meter in mot land. SÅ höll jag på i 2h. Men upp på brädan var jag en hel del och den känslan är så cool, ni som inte har testat på surfing måste helt enkelt göra det!

Efter surfingen åkte vi till Tawharanui regional park (uttalas ungefär tafanui regional park) och chillade över en underbar lunch bestående av pastasallad och sedan en tupplur insmord i solskyddsfaktor 30+ och 50+. Efter att eftermiddagen spenderades på stranden åkte vi åter hem till mig där vi åt hamburgare hos familjen och sedan kikade film, åt glass och bara njöt av att inte vara i solen haha.
Dagen idag började med sovmorgon och mysfrukost i solen sedan hände inte mycket. Vi insåg att det är ungefär 6 oplanerade helger kvar tills vi lämnar NZ, snart endast 4 månader kvar som au pairer - tiden går så himla fort när man har roligt. Men min största fråga just nu utöver framtiden med studier och allt handlar inte om hur jag ska hinna med allt jag vill innan jag lämnar detta underbara land utan det är vad jag ska göra på min födelsedag. Jag fyller 20år på en lördag, borde jubla och vara överlycklig men en stor middag med alla mina älskade vänner fungerar inte riktigt.. då 99% av mina vänner befinner sig miljoner av kilometer bort i ett vinterlandskap. En utgång lockar inte det minsta då det inte är jag. Jag vill göra något jag aldrig kommer att göra på min födelsedag, mne frågan är VAD? 

Rubriken är mitt stora livvsproblem nu. Att påbörja universitetsstudier har alltid varit det självklara efter gymnasiet, ända tills jag fick idén om att bli au pair - men efter det året skulle studierna kickas igång. Sedan årskurs 8 har jag velat bli sjukgymnast, helst jobba med idrottskador - helst förebyggande, men gärna också med barn. Längre fram i livet var drömmen att öppna ett eget café med tema hälsa. Det var planen tills för 1.5 vecka sedan. Då slog det mig att jag kanske skulle ta och bli lärare, högstadielärare i hemkunskap, samhällskunskap och geografi. Tyvärr gick inte den kobinationen ihop. Sedan fick jag en tankeställare om att på sikt kanske hemkunskapen inte kommer att finnas kvar längre då mer och mer satsas på kärnämnen. Skulle jag då bli samhällslärare som huvudämne och geografi och historia som andra och tredje ämne? Jag brinner ju för barn och ungdomar och att få hjälpa stackars förvirrade högstadiebarn genom högstadiet och vidare ut till gymnasievärlden skulle kännas enormt bra för mig. Drömmen skulle då så klart vara att bli den där bra läraren som alla tyckte om.

Då hade jag två olika program att välja på, och utöver det kan jag inte bestämma mig för Umeå eller Uppsala. Ena veckan är det Uppsala som leder med kilometer, andra veckan så ligger Umeå fler milsår framför Uppsala. Hur ska man veta vad som är rätt?

Sedan pajade min kamera, eller den har nu sett sina bästa dagar, något dampar i kamerahuset så att ALLA bilder blir en aning suddiga. Aldrig varit ett problem förut. Men med fyra år på nacken, sissådär miljoner bilder tagna så kanske den helt enkelt behövde gå i pension. Då kom idén att jobba ett år tjäna pengar - köpa en kamera, unna mig saker för att sedan ha ett bra kapital att stå på innan jag ger mig ut i studentvärlden. För detta år unnar jag mig saker på ett annat sätt, jag jobbar fortfarande 40h veckan och bor hemma hos en familj osv. Jag kanske helt enkelt behöver ett år att jobba, läsa någon 7.5kurs på universitetet och då få ett helt år till på mig att känna efter vad jag vill bli när jag blir stor. 

Café vill jag ju fortfarande öppna när jag blir äldre, men då kanske min idé om hälsotema har slagit i större utsträckning och därför inte är värt att satsa på. Livet är för kort för att behöva ta sådan här jobbiga val. Speciellt då man befinner sig på andra sidan jorden och lever ett helt annat liv.

Innan jag ger mig in på att försöka summera min resa så tänkte jag väl försöka mig på en summering av året som innehöll allt och ännu mer. 2013 började på stortorget i Örebro med goda vänner, en forsande flod tårar ur ögonen och sedan ringde jag mamma vid halv 1 och ville åka hem. Trots goda vänner gick allt fel den kvällen, när jag väl somnade trodde jag inte att det kommande året skulle bli så bra som det tillslut blev.

 

Under det gågna året har jag...:
...Panikat över skolarbete

...Tagit studenten

...Gjort debut som skidorienteringsmotionär

...Fått hyffsad ordning på nacken (whiplash skadan)

...Slutat som tränare i Garphyttans IF

...Fyllt 19år

...Gjort debut som ledare för örebro läns skidförbund

...Vågat åka tillbaka till Mora och skidgymnasiet, vågade att minnas och sakna det som var

...Fått vara en del av Risbergska skolans vårkonsert 

...Åkt skidor längs spåren i bergen 

...Kämpat mot demoner och inre röster

...Gått på bal 

...Fotat balar

...Vunnit krampen

...Jobbat på Kollo

...Pajat en telefon

...Träffat nya vänner

...Umgåtts med världens bästa vänner

...Flyttat till Nya Zeeland

...Hoppat Skydive

...Testat Couchsurfing 

...Träffat ännu fler vänner

...Jobbat som au pair

...Åkt slalom på södra halvklotet

...Orienterat bland lianer

...Firat jul så långt bort man kan komma

...Bokat en resa till en paradisö

...Spelat massvis med horn

...Spelat nationalsånger inför en landskamp i handboll

...Varit på gyllenetider live

...m.m.

 

Utöver det så har jag...

...Inte varit lika mycket skadad som tidigare år

...Jag har vunnit kampen mot demonerna

...Jag har pratat mer engelska än vad jag gjort under min livstid

...Jag har lärt mig att våga prata i telefon

...Jag har blivit mycket mer självsäker

...Jag har vuxit som människa

...Inte varit kär

...övervunnit min största rädsla

...somnat med ett leende 364 kvällar

 

2014 började precis som 2013, gråtandes på ett torg - men denna gång i Wellington. Undra om jag i framtiden ska hoppa över nyår, dem verkar inte ha så gott inflytande på mig.. Men trots den dåliga starten på 2014 så känner jag på mig att detta år kommer att bli Amazing. 

 

 

 

Julafton
Jag kommer att vara jättetråkig nu, inga bilder... eller några mobilbilder blir det allt. Men en hel del spännande att läsa kan jag lova. Jag har nämligen upplevt min första jul hemifrån, jag har upplevt en "kiwi jul". När jag vaknade upp igår (julafton) kändes det precis som en vanlig dag tills det att jag såg min julstrumpa och drog mig till minnes att det var första riktiga semesterdagen. Det var helt enkelt julafton!! Temperaturen stod på 22°, blå himmel, ingen snö, inget mörker - en konstig julaftonsmorgon.

 

Jag åkte till gymmet för att som vanligt göra någon fysiskaktivitet på julaftonsmorgonen. Sedan hände egentligen inget speciellt fram tills klockan två då jag satte mig i bilen igen påväg mot första julfirandet. Ville titta in hos Caroline med värdfamilj (som är svensk) och önska god jul, sagt och gjort. Sedan fortsatte jag vidare mot Jessika med ett snabbt stopp på Albany köpcenter (örebroare: Marieberg fast xxl typ) Och jag bara kände hur detta (julen) har spårat till en extrem "köphysteri". Mijömedvetna Frida fick bita sig i läppen för att inte ställa till en scen. Jag kommer till Jessika, får träffa hennes svenska familj och möts av en mysig kram av hennes värdmamma (som enligt Jessika blivit rätt "förskräckt" när hon insåg att jag skulle dit och de inte köpt någon julklapp till mig). Tycker om den familjen. Hade i alla fall en hel mysig kväll med både tomtebesök, godmat, skratt med massa trevliga människor. Blev överraskad och fick flera julklappar av Jessikas svenska familj, tänk att något så "litet" kan göra mig så himla glad. Tack! Fick även ett presentkort på en massage av Jessika, fy sjutton vad hon är bra! Denna kväll räddade min jul totalt, kände faktiskt lite julkänsla när Jesper, Jessikas bror, alias tomten kom in genom dörren.

 

Jag började dagen med en skype med familjen hemma och farmor var med - underbar start på dagen. Jag har inte sett farmor sedan jag åkte och det är ett bra tag nu men som hon sa "vi får ta igen denna tid när du kommer hem". Det ser jag fram emot. Nå väl, gick i väg mot frukost och fick ett champangeglas med fyllning i handen (trodde studenten skulle bli min första och ända champangefrukost) men jordgubbar, choklad och kex blev frukosten idag. Sedan gick startskottet för paketen, tanken var lite att man kunde ta ett paket när man kände för det under dagen - men efter 15 minuter så fanns det inte ett enda oöppnat paket - då var vi även 15 personer varav fem barn som skulle öppna klappar. Sedan väntade vi på lunchen, åt lunch bestående av lamm, kyckling, skinka, pumpa, potatis, rissallad och ärtor. Sen hände inte så mycket mer, killarna lärde mig spela skjutspel på TV:n, vi byggde lite på colosseum - Jacks julklapp, slöade, hade lite rubrikskubstävlingar osv. Sedan var det efterrätt, yoghurtglass, fruktsallad och pavlova. smaskigt. Sedan slog jag bort ett par golfbollar för morfarn så då gick jag in till mormorn och kikade ett par filmer och så hade juldagen även den passerat. galet. 

 

sammanfattning:
- Mina pepparkaksbiskvier har gått hem överallt.

- Att ge en kallender med bilder på familjen till värdföräldrarna var en enorm hitt.

- Jag föredrar den svenska julen men det var kul att testa nytt.

- Nu har jag överlevt det som jag trodde skulle bli värsta tiden - och det gick ju bra

 

Hoppas din jul har varit underbar och att du har haft och kommer ha en mysig tid.

Bamsekram från framtiden - ibland önskar jag att sagogryn fanns på riktigt.

 

Några julkort har spridit sig i sverige, några som riktiga överraskningar och några mer väntade kanske. Egentligen så borde man visa sin uppskattning till sina vänner och familj oftare, än vad jag och säkert många andra gör. Men på senare år har julkorten blivit en tradition för mig, en chans för mig att få sprida lite kärlek runt om i Sverige. Julen är en tid för gemenskap och när jag nu är på andra sidan jorden skulle korten självklart postas. 

 

Men då min ekonomi inte räckte till för att skicka kort till hela Sverige så kommer nu en julhälsning från Nalle Puh:

Det har hänt så mycket på senaste tiden. Jag har hunnit med en hel del, både fysiskt och psykiskt. Det märks i kroppen och knoppen (noll fantasi) att jag jobbat varje vecka sedan jag kom hit. Det är rätt skumt att jag kan säga att efter denna vecka har jag klarat av hälften av alla jobbdagar, sjukt vad tiden går fort. Jag har 8st arbetsdagar kvar till min första riktiga semester, den kommer verkligen att bli välbehövlig. Men jag har även hunnit med att boka allt boende för semestern, köpt flygbiljett till Wellington och till sydön + att boka resan till Samoa. Jag har även mejlat flygbolaget ang. att boka om min hemresa från mars till juni (har strykit halva juli då jag kände att jag måste hem till Sverige och tjäna lite pengar innan universitetsstudierna börjar).

 

Grace har varit sjuk, en 24h variant som inkluderade allt mellan enormt hög feber och kräkningar. Men nu så mår hon prima igen. Jag har även fått frågan på gymmet av en kille om vi skulle ses. Jag har inte svarat än. Jag har gått på en julmarknad i 25gradig värme och gjort egen mandelmassa som blev otroligt god men tyvärr inte gick att baka med (mandelbitarna var för stora...). 

 

Så ser mitt liv ut just nu. Uppdatera mig om ditt tack.

Det är inte bara barnen jag har glömt att presentera, jag har ju heller inte presenterat hur jag bor. Jag bor i ett enormt vitt hus fördelat på huvudhuset, med en övervåning, sedan två lägenheter - en i varje ände. Jag bor ovanpå garaget vilket är skönt. Jag behöver inte vakna mitt i natten då barnen envisas med att gå upp otroligt tidigt vissa dagar. Som t.ex. Sam vaknade klockan fyra och väckte hela familjen för att de var sena till skolan.. Det är även skön att jag har min egna ingång och min egna bil. Min bil är den lilla gråa saken på bilden nedan och dörren till min lägenhet ser man vid bilens motorhuvud. Mitt rum är förnstret allra längst till höger, sen kommer badrummet för att avsluta med gästrummet - allt detta är mitt egna space. Den andra lägenheten jag snackade om ligger på ovanvåningen längst till vänster (man ser tre likadana fönster som jag har och där finns den lägenheten!) På baksidan har vi en härlig gräsmatta som nästa sommar kommer att bli omvandlad till en pool. På den bilden ser man mitt sovrumsfönster längst till vänster. Ni harjar va? Rätt vackert jag bor va?
Sen ska man ju kanske bli presenterad insidan, för det är ju faktiskt den som ränkas. Ni ser i alla fall lite hur det ser ut, sängen är slarvigt bäddad med delar av helgenspackning på. Ni ser även köket och dörren till badrummet. samt trappen ner till ytterdörren och mitt tvrum (som jag inte använt överhuvudtaget än och gästrummet. Bild två och tre är tagna från samma plats bara det att jag vänt på mig. Som ni ser så finns det massor av plats för gäster, så komsi komsi.

Helgen började med att jag mötte upp några vänner @katta, Jennica och Jessika i Albany för middag och sedan för en bio - Hunger games 2 stod på programmet. Den var kanske bra, eller de andra tyckte den var bra, jag tyckte att den var lååång. Sedan sov jag hos Jessika för att vi tidigt (läs klockan 10) nästa dag skulle sätta oss i bilen och påbörja vårat uppdrag för dagen: Besöka de största vulkanerna. Sagt och gjort och om jag ska rekommendera något att göra i Auckland så ska man helt klart upp på One tree hill, är man hurtig så kan man springa upp, är man Frida å Jessika så tar man bilen. Men det var otroligt vilket område, en enormpark och väl upp på "kullen" så hade man en 360° vy över Auckland. Ballt. Mt. Albert och Mt. Wellington var riktiga besvikelser och Mt. Eden har ju en ball krater i alla fall. MEN det coolaste denna dag var att vi inte använmde GPS utan vi körde på en gammal hederlig karta, det trodde du inte Pappa! Så himla charmigt!

När jag dumpat Jessika hos några tyskor i New Lynn så åkte jag tillbaka till Albany och spenderade kvällen med Jennica och Katta. det var supermysigt tills det att mitt huvud strejkade, migrän och skit. Tur man har bra vänner som har resurser hemma för att ta hand om en Frida som var väck. Däckade på badrumsgolvet och sov sedan natten på golvet - länge sedan jag sov så bra. 

I morse träffade jag en vän, en Kiwi vän. Alltså inte träffade så där som att man kan bestämma träff utan vi träffades för första gången och knöt kontakt. Jag åkte till krykan då brudarna skulle träna och jag mådde fortfarande bajs och inte vill träna. Jag satte mig på en stol till vänster, som jag alltid gör. Studerade den fina ryggtavlan på killen framför mig tills det drog igång. Sedan kom en tjej fram till mig, man skulle hälsa på folk runt omkring och då jag satt själv så kom hon fram, och frågade om jag var här själv och ville sitta brevid henne. Jag sa ja. Efteråt så pratade vi mer, hon var 22 och tro det eller ej men bor i Kaukapakapa - låter det bynamnet bekant? Hon bor två minuter från mig. Vi pratade mer, skrattade och bytte nummer. ÄNTLIGEN har jag fått en Kiwivän! Sedan åkte jag till gymmet och duschade och fortsatte sedan till Caroline och vidare på "BBQ" med hennes värdfamilj. Mysigt och skönt att komma till ett annat sammanhang liksom. Nu är jag fylld med ny energi inför veckan som kommer, ska bara få i ordning på mitt himmla huvud först. 

Tips: Åker du hit så DRICK vatten!! 

Ja, denna vecka har innehållit mycket roliga/annorlunda moments så att säga och den är inte slut än. Så jag tänkte dela med mig lite.

Denna vecka har jag sett en 3.5årig pojke bli ammad på Music group..
Denna vecka har jag råkat boxa till en medboxare i ansiktet pga. hon var för långsam

Denna vecka har jag gått in på fel pass på gymmet när de höll på

Denna vecka har jag fått personalen på bensinmacken att le genom att önska dem en trevlig kväll

Denna vecka har jag fått min boxningstränare att skratta pga. jag kan inte höger och vänster

Denna vecka har jag hört min värdmamma erkänna att det är jobbigt att underhålla Grace en heldag. Jo jag vet.
Denna vecka har jag blivit tagen som mamma till George (fem år) två gånger

 

Det där var höjdpunkterna från de fyra dagar som passerat denna vecka. Och ja, jag sprider glädje omkring mig även här i landet långt bortal MEN det som toppar mina intryck hittintills från denna vecka är i alla fall synen av en Jultomte som gör flygplansdyk och en ren som dyker på rumpan från taket på mataffären. Julskylltningen spårar!

Jag har en förmåga att vara väldigt spontan, det kan handla om allt mellan att klippa av mig håret till att överaska någon med ett hej. Att åka hit till NZ, var ganska spontant i sig men ändå välplanerat för att vara mig. Nu när snigelposten (som vart på semester på Hawaii i två veckor) äntligen nått Sverige och Örebro kan jag äntligen avslöja något som jag, JAG faktiskt gjorde för tre och en halv vecka sedan, kommer ni ihåg helgen då jag åkte till Napier via Taupo? Den helgen i alla fall. 

 

Efter att blivit väckta av Irländare lite för många gånger och liiiite för tidigt så bestämde jag och Jessika oss för att ta en morgonpromenad. Det var klarblå himmel och bortom sjön kunde vi beskåda snöbeklädda berg, vyn var underbar och då bestämde vi oss för att göra DET, DET som jag sa aldrig i livet till när jag kom men som vi båda har blivit lite mer sugna på att göra. Vi sa, vi ringer och finns det tid i dag så gör vi det. Vi ringde klockan 9 och klockan 11 hämtade limosinen upp oss från hostlet. Spontant var ordet. 

 

JAAA, jag gjorde det. Fega jag hoppade från ett flygplan som faktiskt rörde på sig (jag trodde att det skulle stå still när man hoppade), jag trillade "handlöst" ner mot marken och fy sjutton vad fränt det var, vill göra mer mer mer mer mer mer! Dock måste man ju åka plan upp vilket var den läskiga biten. Jag fick styra fallskärmen själv och njuta över en otroligt vacker värld från ovan. 

 

Nu ska jag offentligt svara på pappas frågor som han skickade till mig efter att ha öppnat brevet med bilderna i:
Hur luktade luften däruppe? Luften luktade inget speciellt mer än att det var otroligt friskt och härligt.
Fladdrade kinderna mycket? JA! Men de bilderna är inte till för bloggen.
Vad hette han/hon som du ramlade ur planet med? Han hette något, men det minns jag inte
Killar det mycket i magen när du hamnade i en luftgrop på vägen ner?  Eller, asså det killa hela tiden!
Är det en fördel att ha stora fötter när man landar eller landar man på "kompisens" fötter? Man kan springlanda, stålanda eller sittlanda som jag gjorde. Det kändes säkert.
Fick du dra i snöret? Hur många gånger?? JA, till at styra fallskärmen med, men inte för att väckla ut den.
Vilka kläder/färger är mest inne att hoppa i? Orange är det som gäller i Whangarei, medan i Taup gällde blått.

Idag är första dagen på snart fyra månader som Grace har varit extremt "grumpy" för mig offentligt och ja hon var faktiskt i ett extremt dåligt mode under alla mina 10h jobbtimmar. När ungen under musicgroup lägger sig ner på golvet skriker nej och springer runt utan minsta intresse i att lyssna på mig blev det nästan lite pinsamt och de andra mammorna började fråga mig vad som hänt med den lugna ungen. Vi lämnade lokalen två ggr, men sen blev hon lite bättre. Så med denna arbetsdag så kan man ju tro att dagen skulle klassas som en "b"-dag, men inte. För min middag, i dag var andra gången sedan jag kom hit som jag fick fritt fram i köket (som jag har längtat)  jag gjorde Fridas speciella potatismos och köttbullar (fick ju till och med göra ströbrödet till köttbullarna så de kallar jag hemmagjorda). Både barn och vuxna var helt lyriska, 10poäng till mig! (jag frågade min värdmamma en annan gång om jag fick göra köttbullar men fick då till svar att de inte tycker om det)

 

Sedan släpade jag mig iväg till gymmet, det var 22grader ute och jag ville så gärna gå ut och springa men då ryggen, nacken, hälsenor och benhinnor inte vill att jag ska springa asfallt fick jag allt pallra mig till gymmet och vilket pass sen, allt gick så lätt. Jag körde cykelintervaller och 5minuters intervaller med extremt motstånd på X-trainern på tredje och sista var jag så slut men ville inte ge mig - och jag överlevde. Sedan sprang jag en kortis på löpbandet, kunde inte låta bli och måste vänja kroppen vid löpning så fem minuter är mer än inga minuter alls. Kloka ord från Frida och sedan toppade jag det hela med nästan 40minuter bålstyrka. Nu är Frida nöjd.

Ha en bra dag Sverige!

Grattis till dig älskade farmor på din födelsedag i dag, hoppas du har det fint på spat!

Då min sömnsrytm inte existerar längre så att jag måste hålla mig vaken till efter 10 för att förhoppningsvis vakna efter fem i morgon och att jag både har ont i magen och ryggen idag gjorde att jag inte ville gå till gymmet och för att pigga upp mig lite så gick jag igenom alla bilder som jag tagit sedan jag kom. Det är rätt mycket saker men ändå känns det som att jag inte gör någonting alls.

 

Jag hittade en lista på en annans Au pairs blogg, allt detta har jag inte riktigt tänkt att göra men det var ändå sjukt bra grejer och framförallt så växte min "to do" lista:

Sky Dive
Segla i Bay Of Islands (planerat till februari)
Sandboarding  (planerat till februari)
Se Nya Zeelands största sjö i Taupo - CHECK
Uppleva lite vulkanisk aktivitet i Rotorua - CHECK
Stå framför den vita fyren på Cape Reinga och se två hav mötas (planerat till februari)
Gräva mig en egen varmvattenspool på Hot Water Beach i Coromandel (planerat till Jul)
Åka till Wellington, Nya Zeelands huvudstad (firar väl nyår där)
Dagsvandring på vulkanön Rangitoto Island - CHECK
Dricka vin och njuta på Waiheke Islands fantastiska vingårdar (inte riktigt planerat men med på listan "to do")
Besöka alla vårt kära Fylke i Hobbiton - CHECK
Sola på Piha Beach (kanske det kanske om jag nu kan ligga still)

Tiden går fort, börjar jag alla mina inlägg med dessa ord må tro? I alla fall så har veckan som passerade varit toppen, Grace har verkligen blivit bättre på att prata och hon gör större och större framsteg att leka med andra barn. I fredags hade jag 100dagars-jubileum i detta land, snart har 1/3 av mitt år försvunnit bakom mig. Läskigt. Planerna för julledigheten är spikade, bilen är hyrd (svindyrt dock), planerna för påsk börjar också bli rimmliga och helgerna fram till jul har sina planer de också. (Ja pappa, jag vet vad jag gör den 7 februari och för den delen den 2 juni också.)

I helgen har tjejerna varit här på besök lite slutsattser från helgen:
- Man kan äta nästan hur mycket pastasallad som helst
- Är man en kaffedrickare och besöker Kaukapakapa får man åka över en mil bort för att komma till närmaste café (om man inte har tur och lyckas besöka kaukapakapas café då den som kan cafémaskinen jobbar)
- Det är coolt att kolla på en film då man känner igen sig, vi såg The Hobbit (har ju varit i Hobbiton ju)
- Besöker man Maoriparken fem minuter bort bör man inte ha hål i skorna (kom ihåg det Jennica)
- Det finns lianer i Nya Zeeland

Annars i helgen har jag läst, tvättat, tränat och besökt kyrkan för första gången sen jag kom hit. En lugn, billig och otroligt skön hemma helg alltså!

Att vara här och göra mina resor är det bästa valet i hela mitt liv. Observerade du att jag skrev resOR? Jag gör en resa med barnen, dels rent relationsmässigt men även utvecklingsmässig. T.ex. så börjar Graces språkintresse öka vilket gör att hon använder mer och mer ord - det är en resa om något. Sen har man ju resan språkmässigt, jag har snart läst ut en engelskbok och faktiskt förstått den. Jag har även idag lyssnat på en över timme lång predikan på engelska och jag fattade nästintill allt. Sen har man ju de fysiska resorna som man faktiskt gör, de resor som tar mig till nya platser och till nya människor. Men den resan som troligen kommer att påverka mig mest när detta år är resan jag gör invändigt. Jag blir starkare i mig själv som person och jag växer som människa. reda under dessa första 100 dagarna har jag fått en helt annan syn på mig själv än jag hade innan. Jag rusar i från mitt förgågna och mina tidigare val och tankar, nu lever jag här i nuet och kan njuta fullt ut.