Hur ska jag kunna sammanfatta Samoa utan att det blir långdraget för er läsare? Jag ska försöka hålla mig kort i text och slänger in en drös med bilder som förhoppningsvis gör dig/er liiiite avundsjuka i alla fall.

Dessa dagar gav mig mycket, jag kan och klarar av mer än vad jag tror. Men framför allt gav den mig ännu mera inspiration för resor och för backpacking "jag och min väska på äventyr liksom". Jag ska inte säga att jag har bokat biljetter än, men Asien är väldigt lockande till hösten. 

George fyllde igår 6år, GALET. Min femåring är helt plötsligt sex år. Dock innebar det ingen större skillnad mer än att huset fylldes av 20 av George klasskamrater efter skolan. Army var temat och om jag får bestämma vinner killen på bilden nedan pris för bästa utklädnad. De fick ha både (vatten)krig, köra hinderbana och andra både fysiska och ick fysiska lekar. När klockan slog 5 drog både jag och Dee en lättnandessuck, det var över. Men George var nöjd och paket fick han så att det räckte och blev över haha.

 

När man får meddelanden om att man bloggar dåligt, då är det illa. När det inte är ett utan flera då är det riktigt illa. Så ska försöka under denna helg och kommande vecka att blogga om allt som hänt den senaste månaden. Vandrar runt på rosa moln just nu, skriver packlista till sydön, längtar tills imorgon då jag äntligen får krama om Jessika igen - jo men det har gått två och en halv vecka sedan sist. Längtar lite hem till farmors soffa och går igenom bilder från när familjen var på besök. 

 

Ligger massa inlägg efter, ska försöka ta ikapp dem under veckan. Massor har hänt, familjen har kommit i från Sverige, har mängder av bilder sedan tyskarna var här, simmnings tävlingar, Wellington besök, strandbesök m.m.

 

En helg med Jessika och Paige till en av de vackraste delarna av hela Nya Zeeland. Att vi dessutom hittade en av världens vackraste stränden gjorde trippen hela amazing.

I går ringde klockan påtok för tidigt, surfing stod på programmet. Men innan jag går mer in på det så tar jag helgen från början. Jag var ledig i fredags, vilket var otroligt skönt, kunde gymma på förmiddagen och bara vara efter det. Läsa bok i 27° och vindstilla, äta lunch till ljudet av favorit musiken osv. ni fattar vilken kvalitétstid jag hade med mig själv. När kvällen närmade sig pratade jag lite allmänt med mina värdföräldrar om allt och inget men det slutade i alla fall i att jag aldrig kommer paddla kajak i Australien och kommer heller aldrig att vandra i deras bush samt blev otroligt nöjd i mitt val av Nya Zeeland som "mitt nya hemland". Jag tycker vissa djur är obehagliga ja. Och när de dessutom äter människor så undivker jag dem med glädje. Nog om detta. frammåt middagen så åkte jag och hämtade upp Jessika i Albany då bussarna hit ut inte stannar så mycket närmare (25 minuter bilfärd till busshållplats jao). Vi avnjöt en favorit middag i form av indiskgryta med final av frozen yoghurt. mums. 

Vi somnade och vaknde som sagt påtok för tidigt, tyckte i alla fall jag när Jessika skuttade upp ur sängen. Någon var piggare än någon annan i alla fall. Trots den sega starten satt vi i bilen endast tre minuter efter bestämd tid och kunde påbörja vårdan resa upp till Mangauai 1h och 7min upp norr. Vi skulle surfa, Jessika skulle göra debut och jag fick återförenas med den underbara vattenkonsten/sporten. Från förra gången jag surfade skillde det ungefär 1meter i höjd på vågorna, instruktören inledde inte med "det är perfekta nybörjar förhållanden" som han gjort i Raglan istället fick vi höra "det blir tufft där ute idag, men det ska nog gå bra" - jo men förhållandena var på vår sida jo men visst. Men jag kan inte annat än älska det hela, 2h i 2meters höga vågor som kom alldeles för tätt jag råkade släppa kommentaren till instruktören "Det är så himla mycket vatten" han svarade skrattandes "jo men du vet att det här är havet va?" Svårt att beskriva en känsla när du lixom stod med vatten till midjan, blir dränkt av en våg så att du måste hänga på brädan och sedan blir dränk en gång till av nästa våg och då åker tillbaka typ 20meter in mot land. SÅ höll jag på i 2h. Men upp på brädan var jag en hel del och den känslan är så cool, ni som inte har testat på surfing måste helt enkelt göra det!

Efter surfingen åkte vi till Tawharanui regional park (uttalas ungefär tafanui regional park) och chillade över en underbar lunch bestående av pastasallad och sedan en tupplur insmord i solskyddsfaktor 30+ och 50+. Efter att eftermiddagen spenderades på stranden åkte vi åter hem till mig där vi åt hamburgare hos familjen och sedan kikade film, åt glass och bara njöt av att inte vara i solen haha.
Dagen idag började med sovmorgon och mysfrukost i solen sedan hände inte mycket. Vi insåg att det är ungefär 6 oplanerade helger kvar tills vi lämnar NZ, snart endast 4 månader kvar som au pairer - tiden går så himla fort när man har roligt. Men min största fråga just nu utöver framtiden med studier och allt handlar inte om hur jag ska hinna med allt jag vill innan jag lämnar detta underbara land utan det är vad jag ska göra på min födelsedag. Jag fyller 20år på en lördag, borde jubla och vara överlycklig men en stor middag med alla mina älskade vänner fungerar inte riktigt.. då 99% av mina vänner befinner sig miljoner av kilometer bort i ett vinterlandskap. En utgång lockar inte det minsta då det inte är jag. Jag vill göra något jag aldrig kommer att göra på min födelsedag, mne frågan är VAD? 

Denna helg började egentligen redan i torsdagskväll då min värdmamma kommer över och säger att jag inte behöver jobba på fredagen då de skulle åka tidigare till den hyrda stugan än tänkt och att jag istället kunde städa huset när jag ville typ. Lycklig över det somnade jag och vaknade upp till fredagen med en låg "to do" lista. Men då allt var avbockat åkte jag ner till Jessika för att sedan fortsätta till favoritcafét för att möta upp Jennica, ett sista hejdå hanns med trots allt. Fick även då möjligheten att träffa Åsa, Jennicas eftertträdare, vilket var roligt. Alltid kul med nytt folk som dessutom är trevliga. Frammåt halv 10 landade vi åter hos Jessika pastasallad skulle göras och exantal andra grejer skulle förberedas inför helgen. För nu stod nämligen två nätter på en camping utan dusch/vatten toa/matlagningsmöjligheter på schemat. Vi hade fått låna tält, madrasser, sovsäck, gaskök m.m. från min värdfamilj - TACK. Men allt skulle klaffa för annars skulle inte helgen bli något roligt minne inte. 

Lördag morgon så lämnade vi Jessika med siktet inställt, eller ska jag säga GPS:en inställd på bilhyrningsfirman för att sedan ge oss av vidare mot Waitomo där Black Water Rafting stod på programmet. Man kan kort beskriva det som en grott-tur 65 meter under marken tillsammans med en badring som man ett par gånger fick hoppa baklänges nerför vattenfall med och sedan luta sig tillbaka i och beskåda en stjärnhimmel - nej juste det var ingen stjärnhimmel det var hur många lysmaskar som du kan tänka dig - otroligt vackert och coolt.

Efter black water raftingen som äntligen belv avbockad, minns ni att den var bokad till i september men inte blev av då? Så styrde vi kosan mot Pureora där våran camping skulle finnas och även där starten för morgondagens äventyr skulle gå av stapeln. Efter lite om och men så nådde vi campingen och blev förälskade, en underbar kvällssol gjorde stället till något magiskt. Att toaletten sedan var ett gömställe för NZ alla flugor gjorde ingenting och efter mat i magen så somnade vi med ett leende på läpparna men ack lite nervösa inför det som väntade. Det som väntade på söndagsmorgonen var en Shuttle till Piropiro där vi fick våra cyklar och hade då framför oss 40km (varav 30 i uppförsbacke) framför oss. Vad vi istället gör är att cykla åt fel håll för att kolla på "hängbron" - vilket det senare visade sig finnas fler av. För att utöka cykelturen med sissådär 10km kuperade terräng. Turen innehöll ALLT, super nice cykelväder, spöregn, branta uppfösbackar som pågick i evigheter (vi skulle göra rutten åt "fel håll" för att slippa tidspress så var det bara), härliga nedförsbackar där det lixom pirrade döttsskönt i kistan, dåligt humör, skrattanfall, trötta ben, fantastiska vyer, bästa umgänget osv. När vi närmade oss slutet och jag började att leta efter blinkersen på cykeln, då är man trött. När vi väl når slutet och skulle lämna tillbaka cyklarna fanns ingen där, blöta, trötta och lortiga fick vi snällt sitta där och vänta. Men det hela löste sig på bästa sätt och vi fick även tipset om att kunna snika in oss för att få en varm och skön dusch. Sedan regnade det och vi kröp till kojs vid halv nio och somnade på momangen, ne men vi var inte alls HELT slut.

Måndagen kom - ja det var en långhelg. Rumporna gjorde ont och GPS:en stod inställd på Hamilton. Sitt vi var i Hamilton sågade vi den totalt men denna gång växte den till något riktigt mysigt. Vi tog en sväng på Hamilton Gardens för att även kunna bocka av det från "to do listan". Väl i Auckland igen så tog vi en lugn kväll, våra kroppar hade fått nog av motion för ett tag. Men att mötas utav vykortet nedan från gymmet när man kommer hem fick mig att somna med ett ännu bredare leende än vad jag trodde jag kunde. - fritt fika lixom ;)

Några tips om man ska göra timber trail - den cykeltur som vi gjorde en del av är att: cykla den från rätt håll, välja en dag med fint vänder, komma i håg att njuta och framför allt att man ska se till att man har cyklat någon gång inom det gågna halvåret. (Vi cyklade från mitten in på den lila till den första bron och sedan tillbaka läns den orangea - den orange fortsätter ända bort till där man ser tecken om att man kan tälta. På stigringskartan nedan så började vi vid den gröna saken på mitten, cyklade upp på toppen på "kullen" till höger och sedan tillbaka till starten.)

 

8/1 Resan mot norr började, siktet var inställt mot Ahiapara vilket är en av byarna som ligger längst norrut i detta land. Påvägen dit stannade vi och hälsade på Nya Zeelands största träd, det var STORT. Vi åkte längs de typiska nya zeeländska vägarna,: "slingerikrok, slingerikrok" och plötsligt bakom en kurva så bredde sig ett fantastikt landskap ut sig - en ö gjord av sand som kontrast till det turkosa vattnet. Vyn var obeskrivligt vacker. När vi äntligen nådde Ahipara, vilket gick förvånansvärt fort trots att vi hade min bil och jag var den enda som kunde köra (Nya Zeeländska regler då man måste ha sitt namn med på försäkringen annars gäller den inte) fick vi en egen cabin istället för en säng på hostlet - uppgradering check. Dock var det även då min mage började göra ont, riktigt ont. Ni vet så där ont så man inte vet var man ska ta vägen och då befann jag mig mitt ute i ingenting i ett land där jag gör allt för att slippa farbrordoktor. Somande med en enorm smärta men tack vare mina fina vänner som fixade disken och allt annat så behövde jag inte vakna upp till ett kaos. 
10/1 En dag i Paihia då himlen är klarblå, vad gör man då? Vi spontanbokade in oss på en heldagssegling - vem säger nej till sådant lixom? Där kunde jag och mina kära vänner slappna av och bara njuta utav solen. Vi seglade till en strand där vi åt lunch och jag har nu även snorklat, eller i alla fall i ett par sekunder haha kanske får bli mer av den varan någon annan gång. Under denna avslappnande dag började även min mage må bättre, troligtsvis var den lätt stressad. Det var gudomligt att inte behöva tänka utan bara kunna sitta där och läsa en bok, lyssna på lite musik och helt enkelt njuta över den otroliga värld som vi seglade igenom. Kvällen avslutades med en god middag och sedan ett glas vin på en pub. Fin dag, fina grejer.

11/1 Denna dag började med att vi strosade runt i turistaffärerna i Paihia - finns det inget kvar att köpa till er andra så vet ni vem som köpte allt... Nej inte riktigt, men det fanns så mycket som jag längtat efter. Typ en KIWITOMTE - min tomtesamling är nu räddad m.m. Sedan började resan ner mot Auckland igen, vi snackade mer om studier och om framtiden och jag blev inte ett dugg klokare (som ni lär veta av ett annat inlägg) men i Whangarei stannade vi på Hells (alla ni som besöker NZ måste käka pizza på denna fantastiska pizzakedja) vi blev inte besvikna och jag testade även en efträttspizza, det var annorlunda men helt okej! Sedan landade vi hos Jessika och googlade lite om studier, gjorde en helt amazing risotto (Katta var stolt över oss) för att sedan somna. Åter sov jag i Jessikas säng, precis som en vanlig helg. Nu var inte vardagen så långt borta längre...

12/1 Sista dagen på semestern hade kommit, vi tog sovmorgon för att sedan bege oss mot staden för att möta upp Lisa, en vän jag träffade när jag gick på gymnasiet i Mora. Lisa och hennes vän Josefine har rest runt Nya zeeland och skulle snart åka hem så då passade vi på att ses över en lunch. Det var otroligt kul att se henne igen, prata minnen från moratiden och umgås på nytt. Henne ska jag allt se till att träffa snart igen. När vi sagt hejdå till dem begav vi oss närmare flygplatsen till ett café där jag, Jessika och Lisa kunde avrunda våran semester över en mysig fika. Det kändes faktiskt inte så extremt jobbigt att jobbet väntade dagen efter. Jag kände mig redo, jag vill ta mig ann mitt "andra halvår". Väl hemma kunde jag packa upp i lugn och ro då familjen fortfarande inte kommit hem - men när dem väl var hemma var jag inte sen ut för att säga hej. Fick en puss på kinden och en bamsekram av min värdmamma samt att både Grace och George rusade mot mig gav mig varsin kram och George sa att han saknat mig. Jack gav mig en speciell sten och berättade att den var från Taupo och att han plockat den speciellt för mig - den kommer att åka med till Sverige. Det var svårt att somna på kvällen, för det första så skulle jag sova själv vilket jag inte hade gjort på nästan tre veckor och för det andra så var jag påtok för lycklig.

Söndagen spenderades dels på gymmet och sedan på stranden med grymma vänner. Många skratt, tjuvkikning på fina pojkar i bar överkropp (men även på några brända kroppar hahaha), plannering för framtiden och lite frozen yoghurt i solskenet. Det blir varmare för varje dag som går och vädret blir dessutom stabilare, nu kan man nästan vakna på morgonen och veta hur vädret ska bli resten av dagen. Observera nästan. 

Dagen idag har varit underbar, och då menar jag verkligen en sådan dag då allt går bra. Bakningen gick bra, Grace var på gott humör heela dagen, tvätten hann torka, pojkarna lyssnade på mig och slog inte ihjäl varandra allt för många gåner, de åt maten och George, jag, Sam och Grace kunde vara ute och leka tillsammans i timmar. (Jack var och spelade Hockey - konstig hockey utan is). Sen när Dee kom hem kunde jag kila till gymmet och bara må bra, vissa dagar är lite bättre än andra. Denna dag som faktiskt var en måndag var en av mina bästa jobbdagar hittintills.

 

ps. Mitt gym älskar svensk musik, Avicii, SHM, dansa pausa (observera att denna är på svenska) och Loreen är artister/låtar som jag hört mer än en gång. Inte klagar jag i alla fall!

Katarinas bilder från i söndags. Det är helt okej att bo så här kan jag lova, i helgen styr kosan mot Napier på östkusten med gänget nedan.

Helgen var grym, har tillbringat mina första nätter på hostel och garanterat inte de sista, jag har ätit pizza med tomatsås som jag gillat, jag stekte näsan lite för länge i solen, jag har sett skydive så att jag nästan tror att jag själv har hoppat, jag har sett det vackra nya zeeländska landskapet norrutöver, jag har tillbringat många timmar med underbara vänner. Jag har skrattat så jag gråtit, tjurat lite över att jag alltid förlorade på kort, jag har druckit ett par för många chai latte och ätit lite för mycket osundt. Men vad gör detta när jag är så lycklgit lottad som får uppleva allt detta och möta så undebara människor? 

 

Rubriken kläcker Lisa ur sig när vi kört 8km på en och samma smala väg i jakt på boendet. Denna helg skulle vi nämligen testa på Couchsurfing - du kontaktar en främling på en hemsida snackar lite och sen åker du hem och sover hos den. Sagt och gjort. Men det blev riktigt kul, lite krydda i vardagen liksom. Så när vi är på väg hem till farmen vi skulle bo på så kändes det lite läskigt och passande nog så börjar vi tänka i skräckfilms banor. Men det var långt i från en skräckfilm, folket vi bodde hos var sköna men huset var lite unket. Redan fredagkväll hängde vi med ut på den lokala puben, det var GALET! Lokalbefolkningen var otroligt fulla och när vi skulle hem så fick vi reda på att vår chaufför var borta och hade sex... Bara och vänta alltså.

 

Lördagen kom och vi åkte i väg för att göra våran kajaktripp, den blev inte som tänkt men vi fick ut det bästa av den utan att behöva göra jobbet. Nice va? Men vi beslutade ändå att skippa Hobbiton då vi vill se lite mer av farmen vi bodde på, det slutade med att vi fick testa lerduveskytte och sen däckade jag i 13h i sängen för att vakna upp på söndagen och få motta beskedet att black water raftingen var inställd - det hade regnat för mycket så att det var farligt.. Suck. Vi åker i väg en helg för att göra denna rafting och så blir den inställd, tajmat va? Så här i efterhand tror jag dock att det var meningen, nu fick vi fira Frodos födelsedag på plats i Hobbiton.

 

Njut av bilderna nedan och Vicco, hata mig inte, kom och hälsa på istället - jag åker gärna tillbaka till denna underbara by! Det kommer även ett inlägg med enbart bilder från Hobbiton, blev ju en del ju.

I tisdagskväll lyfte planet som tog mig och hela min värdfamilj, ett resesällskap på sju personer, till Christchurch och sydön. Mormor fyllde 60år och detta skulle firas med hela tjocka släkten i Lake Tekapo. Första natten sov vi hos mormor och morfar innan vi fortsatte vår färd mot bergen. Bilen vi hyrt var en 8 sittsare, men det liknade mer en hel buss. Mycket space för både packning och ben vilket var skönt.

Under dagarna hann jag med att bygga snögubbar, sitta barnvakt för fem tjejer från Australien, njuta av en solnedgång över sjön sittandes i en 40°varm pool, se otroliga soluppgångar, åka skidor i ett otroligt landskap, träffa sköna liftvakter, se min elvaåring krascha in i lifthuset (han mår bra nu), besöka världens mysigast kyrka, träffa alla värdmammans syskon och barn, njutit av otroliga miljöer, dricka rosévin i soffan framför en rugbymatch, äta otroligt god mat, tappa bort en strumpa, varit ohälsosam - ätit mycket kakor och choklad samt fyllt på med otroligt mycket välbehövlig energi!