Det är väl egentligen nu som jag har chansen att uppleva ett riktigt halloweenfirande men familjen åkte till staden och jag såg min chans att få en lugn hemma kväll (glömde då bort att jag även är tvungen att sova själv..). På gymmet var instruktörerna utklädda och lokalen var pyntad och på hemvägen såg jag en massa barn som gick bus eller godis så lite halloween har jag allt fått. 

 

För att inte bara chilla i kväll och tänka på alla läskiga saker som kan hända när man sover själv, typ taket trillar in, man får oväntat sällskap, sängen går sönder, det börjar brinna osv. så satte jag igång och bakade bullar, ångrar det lite nu då sängen vore otroligt skön. Så nu firar jag halloween på mitt sätt, bullbakning. Ni kan få smaka om ni har vägen förbi. flirtgubbe

Som ni antagligen förstod genom förra inlägget så har jag varit i Napier på östkusten, vi kom dit och helt underbart var det. Garanterat så åker jag tillbaka dit i sommar. Eftersom jag blev ledig i fredags då mina timmar redan var slut blev det en extrem långhelg som innehöll allt mellan enorma bilköer till skrattanfall, fina vänner och godmat. Att hitta boende i Napier var inte det lättaste men det vi fick var värt varenda sekund av letande och det var det bästa vi kunnat få. Vi hamnade hos en dam som hade lite extra rum som man fick hyra. Huset var underbart, mysigt och personligt inrett och en fantastiskt utsikt över havet. Kanske kommer bilder på det också en dag.

Då även måndagen var en röddag så blev jag borta jättelänge ifrån barnen, jag saknade Grace och hon hade tydligen saknat mig med. Nu heter jag inte längre Dee, utan Dida. I gårkväll fick jag inte gå iväg utan en miljon kramar och pussar och i morse så sa hon hejdå till sin mamma och sedan hoppade upp i min famn. Kvällen har hon tillbringat i mitt knä trots pappans närvaro. Sådant får mig som au pair att växa. Jag har även saknat pojkarna men nu är jag tillbaka i vardagen så nu får jag träffa dem alla varje dag igen, vardagen är underbar även fast jag lever för helgerna!

Jobbveckan är över och jag säger Hej då till Kaukapakapa och Auckland för östkusten med stopp i Taupo väntar. Åter på måndagkväll Sverige, världen, universum osv.

 

De senaste dagarna har jag haft lite ångest inför min 20-årsdag, observera att jag fyller i slutet av februari... Ångesten och kaoset uppstod väl ungefär i samma sekund som jag fick klart för mig att min värdfamilj är på festival den helgen som inkluderar min födelsedag. Många skulle säkert WOW, nice festa hela natten då huset är tomt. Inte Jag dock, jag fick ångest över att vakna upp själv mitt ute i ingenting på min födelsedag, på min TJUGOÅRSDAG! Så det har varit mitt stora tankeämne den senaste veckan hur jag ska lösa detta, Jessika lovade att sova hos mig och jag vet att det blir bra i slutänden. MEN, natten som var så drömde jag något underbart, fast även lite jobbigt. 

Så här gick drömmen till: Jessika kunde inte komma över till mig den 21/2 (asså på fredagskvällen) då hon sa att hon var tvungen att hoppa in och jobba, jag suckade men hon lovade att vara hos mig innan jag vaknade på lördagen (min födelsedag). Jag lämnade dörren olåst och gav grindkoden till henne för att sedan acceptera att jag var ensam under natten men sedan skulle Jessika vara hos mig och vi skulle ha kul heela dagen på stranden. Jag vaknar på lördagen och hör stämsång "ja må hon leva, ja må hon leva", nog för att Jessika är en bra sångerska men inte kan hon då göra flerstämmigt själv inte.. Dörren öppnas och där står Jessika och mina femtedelar, mina älskade och saknade vänner från gymnasiet och jag fattade ingenting. Jag frågade dem vad de gjorde här och de sa; du fyller 20-år och självklart ska vi vara hos dig och fira så vi kontaktade Jessika och styrde upp en resa hit som överraskning.

Sen vaknade jag.

Snacka om att min ångest inför födelsedagen gått överstyr! Men drömmar sägs ju vara en blandning av det som hänt nyligen och jag har båda skypat och pratat med mina saknade femtedelar under veckan. Jag blev allt lite besviken när jag vaknade upp och insåg att rummet var tomt och att det återstår flera månader tills jag överger tonåren.

Söndagen spenderades dels på gymmet och sedan på stranden med grymma vänner. Många skratt, tjuvkikning på fina pojkar i bar överkropp (men även på några brända kroppar hahaha), plannering för framtiden och lite frozen yoghurt i solskenet. Det blir varmare för varje dag som går och vädret blir dessutom stabilare, nu kan man nästan vakna på morgonen och veta hur vädret ska bli resten av dagen. Observera nästan. 

Dagen idag har varit underbar, och då menar jag verkligen en sådan dag då allt går bra. Bakningen gick bra, Grace var på gott humör heela dagen, tvätten hann torka, pojkarna lyssnade på mig och slog inte ihjäl varandra allt för många gåner, de åt maten och George, jag, Sam och Grace kunde vara ute och leka tillsammans i timmar. (Jack var och spelade Hockey - konstig hockey utan is). Sen när Dee kom hem kunde jag kila till gymmet och bara må bra, vissa dagar är lite bättre än andra. Denna dag som faktiskt var en måndag var en av mina bästa jobbdagar hittintills.

 

ps. Mitt gym älskar svensk musik, Avicii, SHM, dansa pausa (observera att denna är på svenska) och Loreen är artister/låtar som jag hört mer än en gång. Inte klagar jag i alla fall!

Katarinas bilder från i söndags. Det är helt okej att bo så här kan jag lova, i helgen styr kosan mot Napier på östkusten med gänget nedan.

Första snön faller i Sverige, här stiger graderna sakta men säkert. Sveriges landskap blir allt gråare efter en färrik höst. Ändå skär det i mig. Jag älskar ju hösten så himla mycket, världen står i brand för att sedan gå över i riktigt "tråkväder" - då det är tillåtet att sitta under en filt och pyssla till ljudet av vacker musik och till doften av levande ljus. Istället är jag påväg mot sommar, shorsdagarna blir fler och halsduken är numera placerad längst in i garderoben. Det är juvligt men det var ändå snön där hemma som fick mig att längta lite hem, det är andra stunden på tre månader som jag har haft en aning hemlängtan, så jag antar att det var på tiden. 

Örebro, Eskilstuna, Växjö och Brunflo. Militär, författare, musiker och så jag. Ja inte hade då våra vägar korsats i Sverige i alla fall men här borta spelar det ingen roll om man är ifrån norr eller söder, från Danmark eller USA (docka råkade dessa goa brudar vara svenska haha) Men hur som så tycker jag att du ska kika in deras bloggar: Jessika, Katarina och Jennica!

Jessikas bild. 

Helgen var grym, har tillbringat mina första nätter på hostel och garanterat inte de sista, jag har ätit pizza med tomatsås som jag gillat, jag stekte näsan lite för länge i solen, jag har sett skydive så att jag nästan tror att jag själv har hoppat, jag har sett det vackra nya zeeländska landskapet norrutöver, jag har tillbringat många timmar med underbara vänner. Jag har skrattat så jag gråtit, tjurat lite över att jag alltid förlorade på kort, jag har druckit ett par för många chai latte och ätit lite för mycket osundt. Men vad gör detta när jag är så lycklgit lottad som får uppleva allt detta och möta så undebara människor? 

 

Tomaten är hemma efter en lyckad helg uppåt i landet. Tänk vilka underbara människor som en gång fick samma tanke som jag fick, "jag ska åka till Nya Zeeland som au pair" sagt och gjort och våra liv korsas här. Bilder från helgen kommer en annan dag, kanske i morgon, kanske dagen efter det. 

Perfektionist eller över nördig på detaljer måste ressigören av Lord of the rings vara (kommer inte på namnet). Olika dörrknoppar, ett öppet fönster, olika former på brevlådorna, en miniatyr trädgård med riktiga blommor. Kläder på klädstrecket, en filt hängande över staketet, mossa och förslitningar allt för att göra det så lika dåtid som möjligt. Plattor upp mot huset eller en liten grusgång. Allt så otroligt verkligt och snyggt gjort, inget gjordes halvdant. Jag är imponerad av denna perfektionism och sen blev det ju rätt bra filmer också, har jag hört.

Historien bakom varför de valde just denna plats, är rätt frän i sig. I korta drag så var det ungefär så här: De hade bestämt platser att filma de olika delarna av hobbiton på men så flög dem över Nya Zeeland och fann en sjö och "partyträdet" - precis så som det var beskrivet i boken. De landade, knackade på hos bonden som ägde marken och frågade om de fick spela in Lord of the ring där. Jag tror den bonden är rätt nöjd i dag att han gick med på det.

Efter en tuff arbetsvecka så blev det BBQ och chill till långt in på natten på verandan - Mina värdföräldrar och gästerna berättade historier från den tiden då de var unga, tyskarna och jag skrattade gott. Vi spelade spel och skrattade ännu mer. Att kvällen avslutades med en hjärtlig kram och en puss på kinden från min värdmamma blev som pricken över i:et. Tänk att något så litet kan kännas så otroligt bra! 

I morgon blir det eventuellt ut och campa i detta underbara landskap. Är du lite avis kanske?

 

 

Veckorna bara springer iväg, 10 hela veckor har jag befunnit mig i landet långt här borta. Jessika och jag pratade om hur man nu ska säga hur länge man varit här, hon säger drygt tre månader, jag håller fast vid mina 10 veckor. Men hur blir det då när man är inne på vecka 32? Den man pratar med skulle ju endast bli förvirrad, men lite kul ändå tycker jag. Detta var nog egentligen endast en parantes, eller en otroligt lång och onödig inledning på ett blogginlägg.

 

För att göra detta inlägg ännu mer ovesentligt så kan jag ju säga att det är kanelbullensdag i morgon. Kul. Den dagen tycker jag om, den dagen är en av få dagar som jag brukar hålla mig till. Här finns inte kanelbullar, inte vanliga i alla fall. Borde kanske slå på stort och baka bullar i morgon, vore lite kul faktiskt. Får se hur det blir med det.

 

Nu till huvudsaken jag skulle komma till. Barnen har lov denna vecka så fyra barn är hemma istället för ett, lite skillnad kan jag lova. Idag var dock den första dagen jag hade dem alla nästintill hela dagen, eller skulle i alla fall haft dem. Men som tur är så har det flyttat in ett par tyska snubbar på gården, eller i min lägenhet. Ja, det luktar killparfym och jag måste komma ihåg att stänga dörren till mitt rum när jag byter om samt att låsa toan när jag är på toa, annars kan det bli pinsamt. Hur som så är det min värdfamiljs första au pairs lillebror som har tagit studenten och är ute på sitt äventyr och han träffade en kompis i Dubai på vägen hit så de bor här på obestämd tid, en heter Chris och den andra heter Firde (ursäkta stavningen men det uttalas ungefär, Fördiiiie). Så i morse tog de pojkarna till simträningen och jag hade bara bruden som vanligt- skönt. Och sen har de jobbat med andra grejer kring huset och pojkarna ser dem som en attraktion vilket gör livet lätt för mig och piss för tyskarna. klängande, kiklande, gosande, babblande - det är så himla skönt att bli avlasstad alltså. haha skämtåsido. Men det är mysigt att alla är hemma, jag får chansen att umgås mer med grabbarna och inte bara behöver tjata om läxor och om lunchlådor hit och dit. Men snart kommer den efterlängtade helgen igen, och snart har jag varit här i 11 veckor. Galet alltså, det känns ju som att jag precis kom.