Med tanke på mina bilder från sydön kanske jag borde börja arbeta som modell för tandkräm eller något liknande. Men på något sätt känns det bättre att jag ler brett på alla bilderna istället för att se sur ut, eller gråter. Nu ler jag desto mindre, ett djur har bitit mina armar så uppåt 50bett som kliar något enormt, men man ska väl känna att man lever - det är väl så det är?

 

Hur som helst så har jag överlevt mitt sista lov med mina barn, nu är det bara några eftermiddagar kvar tillsammans med alla fyra. Denna vecka passerade fort och har innehållit massor, men ändå nästan ingenting. Vi har hängt ute i en park, bakat, kikat film, åkt till badhuset, ritat, spelat spel, hängt hemma,haft playdates, åkt till ett lekland och idag är dem på Zoo:et med min värdmamma. Jag ser en sådan skillnad hos barnen sedan jag kom. Jag minns första lovet jag hade med dem och de veckorna kändes så mycket längre än vad denna vecka gjort. Jag är även otroligt stolt över mig själv att jag igår hade fem barn i simhallen utan att jag själv fick panik, applåder tack. (för er som inte vet så har jag en extrem respekt för vatten och kraften där i)

 

I helgen väntar ett besök på Waheike, 20års kalas, häng med andra au pairer och skrivning av learning story - jag som trodde att denna helg skulle bli lugn och go, men nu blev det rolig och go istället.