Har dröjt med att skriva detta inlägg för att jag ville få med så många härliga detaljer som möjligt. Men nu har det gått så pass lång tid att detaljerna redan är försvunna ur mitt guldfiskminne att det troligen blir ett sådan där kort inlägg som det ibland blir. Ska försöka undvika stapelform, trots att det är himla smidigt.

 

Resan började på onsdageftermiddag med att hämta ut bilen, ja den manuella minibil som vi hyrt. Ja jo men det gick väl bra till slut. Kort sagt kan jag säga att manuel bil inte är någon höjdare i centrala Auckland i rusningstrafik. En gång aldrig mer så att säga. Vi kom ialla fall fram till Tauranga och där inser vi att hostelbokningen tydligen strulat men det fanns rum ändå - tack och lov.

 

Resan fortsatte på torsdagen med ett besök vid Mount Maunganui - gick upp "halvvägs" tog några bilder och gick ner igen. Stranden var otroligt fin och jag fick lite "normal sommar" genom att kika lite på volleyboll spel - jag dagdrömde lite att det faktiskt var vintrosapojkarna som spelade och inte några Kiwisar. Men som ni förstår så var det ju såklart det sistnämnda. Dock var de väldigt fina att kolla på, JA de hade bar överkropp... Tillbaka till det viktiga. Vi fortsatte efter lunch mot East Cape, en väldigt vacker körning längs med havet. Vi stannade några gånger, bla. vid ett coolt kiwiställe - de hade ALLT med kiwi och lite till - räcker det att jag säger att till och med kvittot var grönt? Vi stannade även vid en kyrka där två hästar gick lösa för att (troligen) hålla gräset kort. Väl några kilometer innan East Cape stannade vi på en camping där vi skulle sova en natt för att sedan gå upp i ottan för att beskåda den första soluppgången i världen. Själva beskådandet av soluppgången blev kanske inte som tänkt, men det blev bra ändå 1. Vi hittade inte stigen upp till fyren. Så vi valde att gå genom kohagar och grejer för att tillslut nå kanten - dock befann vi oss längre österut än East Cape (check). 2. Det var mulet. Men vi märkte ju att det blev ljust i alla fall. Åter i stugan däckade jag på två sekunder, har väl aldrig varit känd som någon morgonmänniska eller? Resan fortsatte ner mot solsäkra Napier och vädret blev bara sämre och sämre och sämre. När vi nådde Napier under fredagseftermiddag/kvällen så var luftfuktigheten otroligt hög, GPS:en hade lagt av och Frida var hungrig - som vanligt. Hostlet var riktigt nice, kan helt klart rekommendera det (hette någonting med Art). Men Napier är fint i regn, men helt underbart i solsken - så välj en helg med fint väder och åk dit. Vi gjorde egentligen inte mycket, strövade runt längs gator och torg, besökte en svenskfest, lagade god mat, lärde Lina svenska (vilken naturbegåvning sen) osv. När söndagen kom så begav vi oss hem mot Auckland, tillbaka till vardag och till livet som au pair.

 

Två stora plus från helgen var:
+ två nya vänskaper, en som fanns lite och som blev massa starkare och en totalt ny

+ Prata engelska "hela tiden" då vi åkte tillsammans med en tyska, en underbar tjej Lina

 

 

Denna helg sammanfattas på följande vis:
* Akta dig för att prata svenska bland folk, det finns svenskar där du minst anar det.
* Tälta är riktigt trevligt, speciellt när man har med sig det egna täcket.
* Bättre att köpa en dyr och god pesto än en billig och äcklig.
* Surfing ÄR kul.
* Ska man äta fish and chips i Raglan så kan man dela på en portion.
* Det finns riktigt fancy toaletter i detta surfparadis.
* Damen på I-site kommer nog för evigt undra vad två förvirrade tjejer gjorde inne där, någon gång för mycket.
* Samt, beskådning av en otroligt vacker solnedgång tillsammans med en underbar vän.

Den som väntar på något gott väntar ju aldrig förlänge, eller är det alltid.. Hur som så lever jag, minstsagt. Efter dagens gympass kommer jag även känna det i kroppen i morgon - om jag nu kommer upp ur sängen vill säga. Roadtripen österut blev superbra, mer om den en annan gång. 

Annars har jag passerat 200dagar i detta land - fatta hur många dagar det faktiskt är! Lixom 100*2, 50*4, Lixom typ två och en halv människas livstid - fast då syftar jag ju så klart på år. Jag fyller "icke tonårng" om mindre än två veckor. Om en månad öppar typ ansökningarna till univeristeten, vad vill jag bli när jag blir stor? Vill jag bli någt? Vart vill jag bli något? Min svenska familj snubblar hit om fem veckor. Om 4månader typ jobbar jag min sista dag som au pair och innan dess ska jag hinna med sydön och Samoa. Jag skriver CV och leker vuxen, pratar engelska och försöker ta reda på vem Frida faktiskt är idag. Oj vad jag rör till allting men så ser mitt huvud ut just nu, (städerskan sa ju faktiskt upp sig i förra veckan).

 

Ta hand om varandra, kika OS åt mig - och framför allt sakna mig massor

 

 

Första dagen utan pojkarna kunde inte blivit bättre! Att jag sedan började leta efter dem på lunchen för att det var så tyst är en annan femma och att jag i parken fick panik när det bara var ett barn av fyra inom synhåll. Det gladde mig att pojkarna haft en riktigt bra första start, trivdes med den nya läraren och den nya klassen (de byter klasser varje år).

Mobilbilder:

I går ringde klockan påtok för tidigt, surfing stod på programmet. Men innan jag går mer in på det så tar jag helgen från början. Jag var ledig i fredags, vilket var otroligt skönt, kunde gymma på förmiddagen och bara vara efter det. Läsa bok i 27° och vindstilla, äta lunch till ljudet av favorit musiken osv. ni fattar vilken kvalitétstid jag hade med mig själv. När kvällen närmade sig pratade jag lite allmänt med mina värdföräldrar om allt och inget men det slutade i alla fall i att jag aldrig kommer paddla kajak i Australien och kommer heller aldrig att vandra i deras bush samt blev otroligt nöjd i mitt val av Nya Zeeland som "mitt nya hemland". Jag tycker vissa djur är obehagliga ja. Och när de dessutom äter människor så undivker jag dem med glädje. Nog om detta. frammåt middagen så åkte jag och hämtade upp Jessika i Albany då bussarna hit ut inte stannar så mycket närmare (25 minuter bilfärd till busshållplats jao). Vi avnjöt en favorit middag i form av indiskgryta med final av frozen yoghurt. mums. 

Vi somnade och vaknde som sagt påtok för tidigt, tyckte i alla fall jag när Jessika skuttade upp ur sängen. Någon var piggare än någon annan i alla fall. Trots den sega starten satt vi i bilen endast tre minuter efter bestämd tid och kunde påbörja vårdan resa upp till Mangauai 1h och 7min upp norr. Vi skulle surfa, Jessika skulle göra debut och jag fick återförenas med den underbara vattenkonsten/sporten. Från förra gången jag surfade skillde det ungefär 1meter i höjd på vågorna, instruktören inledde inte med "det är perfekta nybörjar förhållanden" som han gjort i Raglan istället fick vi höra "det blir tufft där ute idag, men det ska nog gå bra" - jo men förhållandena var på vår sida jo men visst. Men jag kan inte annat än älska det hela, 2h i 2meters höga vågor som kom alldeles för tätt jag råkade släppa kommentaren till instruktören "Det är så himla mycket vatten" han svarade skrattandes "jo men du vet att det här är havet va?" Svårt att beskriva en känsla när du lixom stod med vatten till midjan, blir dränkt av en våg så att du måste hänga på brädan och sedan blir dränk en gång till av nästa våg och då åker tillbaka typ 20meter in mot land. SÅ höll jag på i 2h. Men upp på brädan var jag en hel del och den känslan är så cool, ni som inte har testat på surfing måste helt enkelt göra det!

Efter surfingen åkte vi till Tawharanui regional park (uttalas ungefär tafanui regional park) och chillade över en underbar lunch bestående av pastasallad och sedan en tupplur insmord i solskyddsfaktor 30+ och 50+. Efter att eftermiddagen spenderades på stranden åkte vi åter hem till mig där vi åt hamburgare hos familjen och sedan kikade film, åt glass och bara njöt av att inte vara i solen haha.
Dagen idag började med sovmorgon och mysfrukost i solen sedan hände inte mycket. Vi insåg att det är ungefär 6 oplanerade helger kvar tills vi lämnar NZ, snart endast 4 månader kvar som au pairer - tiden går så himla fort när man har roligt. Men min största fråga just nu utöver framtiden med studier och allt handlar inte om hur jag ska hinna med allt jag vill innan jag lämnar detta underbara land utan det är vad jag ska göra på min födelsedag. Jag fyller 20år på en lördag, borde jubla och vara överlycklig men en stor middag med alla mina älskade vänner fungerar inte riktigt.. då 99% av mina vänner befinner sig miljoner av kilometer bort i ett vinterlandskap. En utgång lockar inte det minsta då det inte är jag. Jag vill göra något jag aldrig kommer att göra på min födelsedag, mne frågan är VAD?