Rubriken är mitt stora livvsproblem nu. Att påbörja universitetsstudier har alltid varit det självklara efter gymnasiet, ända tills jag fick idén om att bli au pair - men efter det året skulle studierna kickas igång. Sedan årskurs 8 har jag velat bli sjukgymnast, helst jobba med idrottskador - helst förebyggande, men gärna också med barn. Längre fram i livet var drömmen att öppna ett eget café med tema hälsa. Det var planen tills för 1.5 vecka sedan. Då slog det mig att jag kanske skulle ta och bli lärare, högstadielärare i hemkunskap, samhällskunskap och geografi. Tyvärr gick inte den kobinationen ihop. Sedan fick jag en tankeställare om att på sikt kanske hemkunskapen inte kommer att finnas kvar längre då mer och mer satsas på kärnämnen. Skulle jag då bli samhällslärare som huvudämne och geografi och historia som andra och tredje ämne? Jag brinner ju för barn och ungdomar och att få hjälpa stackars förvirrade högstadiebarn genom högstadiet och vidare ut till gymnasievärlden skulle kännas enormt bra för mig. Drömmen skulle då så klart vara att bli den där bra läraren som alla tyckte om.

Då hade jag två olika program att välja på, och utöver det kan jag inte bestämma mig för Umeå eller Uppsala. Ena veckan är det Uppsala som leder med kilometer, andra veckan så ligger Umeå fler milsår framför Uppsala. Hur ska man veta vad som är rätt?

Sedan pajade min kamera, eller den har nu sett sina bästa dagar, något dampar i kamerahuset så att ALLA bilder blir en aning suddiga. Aldrig varit ett problem förut. Men med fyra år på nacken, sissådär miljoner bilder tagna så kanske den helt enkelt behövde gå i pension. Då kom idén att jobba ett år tjäna pengar - köpa en kamera, unna mig saker för att sedan ha ett bra kapital att stå på innan jag ger mig ut i studentvärlden. För detta år unnar jag mig saker på ett annat sätt, jag jobbar fortfarande 40h veckan och bor hemma hos en familj osv. Jag kanske helt enkelt behöver ett år att jobba, läsa någon 7.5kurs på universitetet och då få ett helt år till på mig att känna efter vad jag vill bli när jag blir stor. 

Café vill jag ju fortfarande öppna när jag blir äldre, men då kanske min idé om hälsotema har slagit i större utsträckning och därför inte är värt att satsa på. Livet är för kort för att behöva ta sådan här jobbiga val. Speciellt då man befinner sig på andra sidan jorden och lever ett helt annat liv.