All Blacks - Nya Zeelands stolthet
Det fanns en sak kvar att bocka av innan jag kände mig helt färdig med Nya Zeeland. Att få se på rugby i detta rugbytokiga land. I lördags hade det blivit dags så jag, Jessika, Paige och Therese begav oss till Eden Park tillsammans med nästan 50000 andra för att se när All Blacks mötte England.
Jag som inte har någon som helst koll på spelets gång utgick ifrån att det skulle bli tråkigare än tråkigast, men så fel man kan ha. Då spelet var långsamt och enligt de kunniga dåligt så förstod till och med jag lite av matchen men framför allt så var det atmosfären. Jag visste inte att män som ligger på hög kan framkalla så mycket känslor och hejarop. För 90% av tiden så låg dem nämligen i en hög och kramades/brottades. Men med mindre än två minuter kvar av mtchen så lyckas tillslut All Blacks göra ett try (mål). Vilket gav dem fem poäng och ledde till vinst. När vinsten var faktum så jublande vi i kapp med alla andra och efteråt gick jag därifrån med ett brett leende. Jag kanske har blivit lite kiwi även på insidan.
ps. Engelsmännen behöver inte vara för ledsna, de har chans till en revanch om någon vecka. Bättre lycka nästa gång så att säga
ps 2. Om du inte har något bättre för dig så sök efter Haka med all blackspå you tube. Denna dans gör alltså landslaget innan varje match och var klart en höjdpunkt att se live.
Jag som inte har någon som helst koll på spelets gång utgick ifrån att det skulle bli tråkigare än tråkigast, men så fel man kan ha. Då spelet var långsamt och enligt de kunniga dåligt så förstod till och med jag lite av matchen men framför allt så var det atmosfären. Jag visste inte att män som ligger på hög kan framkalla så mycket känslor och hejarop. För 90% av tiden så låg dem nämligen i en hög och kramades/brottades. Men med mindre än två minuter kvar av mtchen så lyckas tillslut All Blacks göra ett try (mål). Vilket gav dem fem poäng och ledde till vinst. När vinsten var faktum så jublande vi i kapp med alla andra och efteråt gick jag därifrån med ett brett leende. Jag kanske har blivit lite kiwi även på insidan.
ps. Engelsmännen behöver inte vara för ledsna, de har chans till en revanch om någon vecka. Bättre lycka nästa gång så att säga
ps 2. Om du inte har något bättre för dig så sök efter Haka med all blackspå you tube. Denna dans gör alltså landslaget innan varje match och var klart en höjdpunkt att se live.
kvällsmys med mina icke rugbyspelande barn
guldstunden
Idag var jag med om det finaste ögonblicket under hela min tid på Nya Zeeland. Och då handlar det inte om den 2 meter långa och riktigt grovt bygda postsnubben som frågade mig om mina hundar skulle döda honom om han gick ut ur postbilen (de skällde lite mot honom...) och jag svarar skrattandes nej, det värsta som kan hända är att du blir lite blöt av allt slickande. Han kom ut ur bilen tillslut och var helt skakig och stammade fram en fråga om en underskrift. Plutte då. Detta blev dagens garv.
Utan detta ögonblick hände lite senare när jag och Grace, min nu två och ett halvt åring, satt i soffan och hon mornade sig lite från hennes sovstund mitt på dagen. Hon hade sitt huvud mot min axel och frågade om hon kunde få sitta i mitt knä i stället, så klart hon kunde. När vi satt där öga mot öga slog det verkligen mig att det inte är långt kvar tills vi kommer att ha våran sista stund till sammans. Och jag vet ju att hon inte riktigt kommer att förstå att jag faktiskt lämnar henne och familjen för gott. Men jag gav det i alla fall ett försök att försöka berätta för henne att jag inte alltid kommer att finnas där att vi snart måste säga hej då. Så jag sa att nästa vecka kommer Frida att åka flygplan, Frida kommer att åka hem till sin mamma och pappa som bor låååååångt lååångt borta i Sverige. Och sedan kommer inte Frida komma tillbaka. Var på hon frågar "back soon??", frågan som hon ALLTID ställer när jag går över till lägenheten för kvällen och jag svarar, "ja, efter du har sovit kommer jag att vara tillbaka". Nu fick jag istället skaka på huvudet och säga nej, jag kommer inte komma tillbaka fören du går i skolan. "You are back when I'm going by bus?" konstaterade hon snabbt. Och det är ju rätt, bröderna åker ju till skolan med skolbuss. Vi skrattade lite och sedan kollar hon på mig, ger mig en bamsekram och säger "I love you"! När hon släpper kramen säger hon "I like you Frida" och ger mig ännu en kram. Sedan gick hon runt i ett par timmar och sa: "Frida aeroplane, go back to Sweden. Frida going home"
Jag vet inte om hon riktigt fattade att jag faktiskt kommer att åka för alltid. Men hon vet i alla fall att det kommer att ske en förändring snart. Och så vet hon ju att jag kommer att åka flygplan.
När man sitter där i soffan med en charmig tjej i knät, det är då man inser vad man faktiskt kommer att behöva lämna. Jag vet att jag skrivit i ungefär alla de senaste inläggen att jag är redo att åka, frågan är om jag verkligen är det eller om det bara är kroppens försvarsmekanismer som satt igång.
Samoa
Hur ska jag kunna sammanfatta Samoa utan att det blir långdraget för er läsare? Jag ska försöka hålla mig kort i text och slänger in en drös med bilder som förhoppningsvis gör dig/er liiiite avundsjuka i alla fall.
Vi, jag och Jessika, lämnade Auckland på eftermiddagen förra torsdagen. Allt gick bra och vi landade med en duns (bokstavligen en duns då man inte förstod hur nära landning vi faktiskt var för ens landningen var ett faktum). Värmen som slog emot oss när vi gick ut ur flygplanet överraskade oss - det var varmt. På flygplatsen spelade liveband och rullbandet med resväskorna gick i raketfart. De "handgjorda" skyltarna som talade om vart man skulle och var saker var, fick 10poäng i charmighet. Allt gick bra ända fram till hotellet, vad är en semester utan strul liksom? Hotellet hade inte vår bokning och vägrade att inse att deras otroligt bristfälliga system var haken. Vi stod där med en bokningsbekräftelse i handen och gäspade i takt med varandra. Det löste sig okej med att vi fick ett tillfälligt rum första natten för att sedan byta dagen efter till det "rätta" rummet.
Första riktiga dagen. Frukosten var god, lite annat än den yoghurt med flingor jag ätit nästintill varje morgon sedan jag kom till Nya Zeeland. Sedan tog vi en promenad till Centrum, ja vi är inte som alla andra turister och stannar i staden istället för att dra ut till en resort och dega i fem dagar där. Vi gick på marknader, snackade med informations centralen och åt lunch på ett hamburgerställe där vi fick förklaringen till befolkningens kroppsstorlek. På kvällen gick vi på jakt efter en bra restaurang, vi hittade en som var okej. När vi kom tillbaka till hotellet så möts vi av liveband och en supermysig hotellrestaurang. Resterande middagar åt vi på hotellet..
Det var lördag och dags att testa på bussystemet, en strand på andra sidan ön skulle besökas. Bussresan tog över 2h inkluderat ett stopp vid en mataffär, hemkörning till folket med dess matvaror. Bussarna i sig är en aning sköna, men måste upplevas för att man riktigt ska förstå hur charmiga/konstiga/idiotiska de är. Stranden var fin, vi vet fortfarande inte på vilken strand vi hamnade då vi fick ta taxi tillbaka då sista bussen gick tillbaka vid halv ett. och inte klockan tre som vi blivit upplysta om på infocentret. Stranden var fin, lite sol men framför allt innebar dagen en massa fler minnen.
Söndag, det mesta var stängt. Mataffären var öppen innan klockan 8am. Alla, eller nästan alla gick till kyrkan. Vi bestämde oss för att snorkla, jag som inte vill doppa mitt huvud under vatten snorklade runt som ett barn på julafton. Jag simmade runt i ett naturligt akvarium. Blåa sjöstjärnor, gula fiskar, randiga fiskar, prickiga fiskar m.m. Jag var som i himlen fast jag egentligen var i vattnet. Sedan bar det av till MC, enda stället som var öppen där en glass avnjöts. Har jag berättat att det var ca 30° varmt all day long lixom. Sedan gick vi tillbaka till hotellet för att ta en lugn eftermiddag, 5min efter vi stängt dörren till hotellrummet började det spöregns och ett åskoväder var faktum. Men på semester är det faktiskt tillåtet att ta en tupplur och läsa en bok mitt på blanka dagen.
Måndag, saker är öppna igen wihoooo. Vi bestämde oss för att åter testa på bussarna, men förgäves. Vår buss kom aldrig. Det blev taxi istället och "sliding rocks" besöktes. Coolt landskap, men vi vågade oss inte riktigt på det där med slidingen (nog för att vi hade försäkring, men det skulle bli så jobbigt). På eftermiddagen avnjöt jag en massage och sedan blev det en skön eftermiddags relaxing vid poolen på hotellet. Efter middagen när vi kom tillbaka till rummet så ser jag en decimeterstor ödla på väggen så vi kallade på roomservice och det är nog ända gången i mitt liv jag kommer att få se en kille springa runt i kjol och kasta sig efter en ödla. Ödlan försvann med killen och vi kunde lugnt somna.
Sista dagen, det är något konstigt med semester men de dagarna går alltid så himla fort. Nu var det åter dags att testa lyckan med bussarna, bussarna som lever sitt egna liv. De går när det är tillräckligt mycket med folk i dem för att betala bensinen som krävs. Det finns inga busstop utan man går av och på exakt när och var man vill. Buss chaufförerna är inte direkt hjälpsamma mot oss turister. Men trots det ack så charmigt var det. Bussen gick bara 30 min senare än vad vi trott och på något vänster lyckades vi komma till en helt fantastisk strand. (blev taxi tillbaka även denna gången haha). Denna eftermiddag på stranden var underbar, så vackert, så varmt, så härligt, så bra. Sedan var det bara att packa ihop grejerna, checka in på flygplatsen och lämna paradiset. Att jag sedan kom hem klockan 3.15am och möts av tre främlingar i lägenheten är en heeelt annan historia.
- Ja, killar har på sig "kjol" på Samoa. Även poliser och det ingår i skoluniformen.
- Grafittin på Samoa är av kristet budskap, det är något jag då aldrig kommer att stöta på igen.
- Mer relaxade människor än "Samoaner" får man leta länge efter.
Hur ska jag klara mig utan detta?
Mina barn måste knacka på dörren till min lägenhet för att få komma in, det händer inte ofta och händer det så är det oftast för att säga att middagen är klar eller så har barnen hittat på något kul de vill visa mig. För ett par veckor sedan stod "Samantha" där. Jag kan lova er att jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Vem ska knacka på min dörr utklädd till tjej när jag är tillbaka i Sverige? Vem antar utmaningen??
välbehövligt besök av familjen annorlunda
Onsdagen den 19/3 runt lunchtid landade min familj på Auckland airport. Jag och Grace hann med nöd och näppe dit för att möta dem. Jag fick smaka svensk choklad och insåg hur otroligt gott det är. Det är konstigt att träffa några så nära som sin familj efter så lång tid som 8 månader. Men nu i efterhand är jag otroligt glad att de kom. Grace charmade dem alla på en gång. De hann även träffa Jessika, bada i havet och pappa hann få massera mina fötter - ÄNTLIGEN.
Torsdag: Mot Paihia via Tutukaka
Fredag: Cape Reinga och vinprovning
(några sandboarding bilder i repris)
Lördag: Delfintour till havs och brorsans skydive
Söndag: "Hemresa" - återresa till Kaukapakapa för att lämna av mig för att fortsätta söderut.
Fredag: Frida flyger ner till Wellinton och möter upp familjen igen
Lördag: Tongariro crossing, en 19.4 km lång vandring över vulkaner
Söndag: Körning mot Rotorua via Taupo med stopp i Turanga för att göra white water rafting. Frida flyger hem från Rotorua - mer om den flygturen i ett annat inlägg.
Tisdag: Familjen åter i Kaukapakapa och vi håller i en lyckad middag för familjen. Jag får även höra att jag är den bästa au pairen man kan tänka sig.
Onsdag: Familjen åker in till Auckland och turistar. Jag får på kvällen lyckan över att boxas mot min bror på boxfit. Han är stark så det blev bra träning men framför allt var det så vansinigt kul!
Torsdag: Sista dagen med familjen, besök i en regional park, strövande i Auckland, Besök i Sky tower och middag på en väldigt fin restaurang - för fin för "familjen annorlunda".
Lånat ett par bilder från brorsan och pappa
Wellington
För snart en månad sedan packade jag och Jessika våra väskor och begav oss ner till huvudstaden för att träffa Lisa. Det väntade ingen roadtrip utan vi förpestade miljön med en flytur. Lite riktig semester var vi värda. Vi lyxade till det med dubbelrum på hostlet, middagar ute, fina fikor, många skratt och underbara samtal. Att träffa Lisa igen var underbart, det är så tråkigt när man klickade så bra från första dagen att vi bott så skilda åt här. Vi hann med en sväng till te papa, turista upp med cable car:en, njuta över utsikten från mt Victoria, en promenad längs waterfront, bli sjuk, lite shopping, se skulpturerna inne på wellington flygplats - de är allt lite stolta över sagan om ringen inspelningen.
Det var en mysig helg tillsammans med fina tjejer. Och ska ni till Nya Zeeland är det verkligen värt att besöka huvudstaden. Att bara storsa runt på gatorna och njuta över hur vackert det är, är helt underbart. Musiken längs cubastreet och det bästa caféet i hela Nya zeeland hittar du nästan längst upp på samma gata.
Mitt fina land!
Fina wellington
Favvocafét
vackra vännen
Nightmarket
skulpturerna i taket på flygplatsen
Jessika, jo jag lånade lite bilder från din blogg (typ många). Kika in på hennes blogg också vettja, ett annat perspektiv på au pairlivet lixom.
I morgon är det April
Tro det eller ej, men det är första April i morgon och det är INTE ett skämt. I Sverige går det mot ljusare tider och våren är på riktigt där. Här går det mot mörkare dagar, i morse när jag gick upp var det så mörkt ute och kallt inne att mina mysis kläder åkte på. Dock gladde det mig att termometern visade över 25° - än är inte sommaren här över. (Även fast den rent vetenskapligt har varit över i en månad)
Jag lever och dagarna rullar på. Tänker på framtid och försöker att sätta mig in i ett annat sammanhang än "Frida är au pair". Har i alla fall jobb i Sverige när jag kommer hem, vilket känns riktigt, riktigt bra. Det är ungefär 15dagar kvar tills ansökningarna till Universitet ska vara inne och jag kan knappast vara mer säker på att jag absolut inte ska studera till hösten. Finns så mycket annat som lockar mer, men man ska väl söka ändå antar jag. Och om jag känner mig själv rätt så hinner jag bli sugen på studier innan augusti haha.
Här borta bockar jag annars av att göra grejer, mer om det i ett annat inlägg. Min familj har bara några dagar kvar i detta fantastiska land. Jag har blivit av med stora delar av min flygrädsla. Jag ligger efter med learningstorys. Bokar hostel inför min resa till sydön. Letar au pair med min värdmamma, som förövrigt utnämnde mig till deras bästa au pair tidigare idag. Annars fortsätter de vanliga rutinerna med musik på måndagar, simning på tisdagar, playgroup på onsdgar och fredagar samt playdates på torsdagar. Livet är rätt inrutat, men otroligt nice för det.
8månader senare, i morgon smäller det
Lägenheten är städad och sängarna är bäddade, jag har nog aldrig i mitt liv varit så här nervös. Jag ser fram emot morgondagen med skräckblandad förtjusning. Att inte träffa sin familj på 8månader och plötsligt så kommer de befinna sig i min vardag, min vardag på andra sidan jorden. Men jag ler, jag kan stolt visa upp mitt "hemland" och min fina värdfamilj. Mitt största bekymmer är vad jag ska ha på mig och hur jag ska veta om flyget är sent. För det är nämligen så att jag och Grace kommer åka ner till flygplatsen och möta dem - det blir lixom morgondagens händelse.
Jag kan samtidigt inte förstå att båda mina föräldrar som skarpt ogillar flygturer gör detta för min skull. De genomgår just i detta nu en monsterflygning till andra sidan av jordklotet. Att bror sedan fick ca. 130gillningar på FB då han skrev att han denna gång kom ihåg passet (han har glömde det förra gången han skulle utomlands) får mig bara att le, det är så typiskt min bror. Min fina storebror som jag i morgon får krama om. Om pappa i sin tur förstår sig på hur tv-maskinen på flygplanet fungerar blir roligt att höra (sist han flög så slutade det med att jag vaknade upp till en storgarvande pappa som sedan berättade en historia på 10minuter om hur svårt det kan vara att välja film, eller att förstå sig på knapparna som styrde skärmen). Och mamma, ja jag får helt enkelt se i morgon vem som klarade av det hela bäst, och sämst. Kanske kommer en uppföljning med bilder i morgon kväll ;).
Tills dess ska jag kurera mig mera, sova och drömma om morgondagen.
Ha en riktigt bra dag ni kära läsare!
My big family the last week
Nu har killarna åkt vidare mot Fiji, inte alls avundsjuk, inte alls. Snacka om att veckan passerade fort när man kunde hänga med folk i sin egen ålder hela dagarna. Fredagen toppade veckan då de au pairer som flyttat in i Kaukapakapa, Therese och Paige kom över till mig och tyskarna, käkade middag, drack vin/öl och bara umgicks. Nu är lägenheten åter tom och att låsa toalettdörren känns inte nödvändigt längre liksom det att stänga dörren då jag byter om. Kösystemet till badrummet kan kastas och ja jag behöver inte längre stå ut med att höra tyska hela dagarna men det känns så himla tomt. Ingen som skrattar åt mig när jag halkar i trappen, ingen som kollar på TV tillsammans med mig, ingen som frågar hur det är efter en kaos arbetsdag osv. Allt har väl en fram och baksida så att säga. En dag ser jag dem igen men tills dess så ska jag skicka syper söta bilder på barnen till dem (med mig i ena hörnet) - så de i alla fall nästa längtar tillbaka och framför allt, kommer ihåg mig ;)
så fick man köra onykter helt plötsligt
För mer än en vecka sedan fyllde jag 20år, fatta 20år. Fick många brev och hälsningar vilket gladde mig oerhört. Tänk att ni i Sverige ligger ett steg före och kommer ihåg att lilla Frida fyller år långt innan facebook visar det. Jag firade dagen med att vakna upp hos Jessika för att sedan göra tårta, sticka iväg på en lunch som vi hade bjudit in vänner till (vi då Jessika fyllde år i går (GRATTIS) så vi firade tillsammans förra helgen), hängde lite på stranden, gick på bio och mådde allmänt bra. Inget speciellt egentligen men så otroligt bra ändå. Och tro det eller ej, men jag blev ett år äldre även fast jag befinner mig på andra sidan jorden.
Den största förändringen nu är väl att mina barn inte längre kan säga att jag är tonåring och inte vuxen, och därför inte lyssnar på mig. (fick förövrigt ybergulliga kort av mina barn, Sam skrev: Thank you Frida for being the best au pair EVER!! (gladde mig ju inte lite inte) Och en annan förändring är ju att jag nu får "drink and drive" i detta land. På något sätt känns det bättre att få köpa cider på systembolaget i Sverige, jag vet inte riktigt varför?
Raglan - ett av världens alla surfingmekkan
Denna helg sammanfattas på följande vis:
* Akta dig för att prata svenska bland folk, det finns svenskar där du minst anar det.
* Tälta är riktigt trevligt, speciellt när man har med sig det egna täcket.
* Bättre att köpa en dyr och god pesto än en billig och äcklig.
* Surfing ÄR kul.
* Ska man äta fish and chips i Raglan så kan man dela på en portion.
* Det finns riktigt fancy toaletter i detta surfparadis.
* Damen på I-site kommer nog för evigt undra vad två förvirrade tjejer gjorde inne där, någon gång för mycket.
* Samt, beskådning av en otroligt vacker solnedgång tillsammans med en underbar vän.
* Akta dig för att prata svenska bland folk, det finns svenskar där du minst anar det.
* Tälta är riktigt trevligt, speciellt när man har med sig det egna täcket.
* Bättre att köpa en dyr och god pesto än en billig och äcklig.
* Surfing ÄR kul.
* Ska man äta fish and chips i Raglan så kan man dela på en portion.
* Det finns riktigt fancy toaletter i detta surfparadis.
* Damen på I-site kommer nog för evigt undra vad två förvirrade tjejer gjorde inne där, någon gång för mycket.
* Samt, beskådning av en otroligt vacker solnedgång tillsammans med en underbar vän.
(jaaa jag ska skriva om östkusten, någon dag)
"Duuua leave my Dida alone"
För exakt ett halvår sedan satt jag på ett flyg mellan London och Dubai påväg mot mitt livs största äventyr - jag fattar inte att sex månader redan har passerat. Vart tar tiden vägen? Det är inte första gången jag ställer mig denna fråga men det är även första gången som jag faktiskt kan säga att jag har gjort någonting under tiden som gått. Efter första helgen i februari har jag gjort "allt" som nordön har att erbjuda, jag har besökt öst, väst, norr och söder. Jag har gjort alla "Måste göra sakerna" - efter det återstår "bara" sydön och några dagstripper inom Auckland.
Den 22 Juli 2013 lyfte jag mot Nya Zeeland och det är mitt livs bästa beslut, so far. Vad jag inte visste då var hur fäst jag faktiskt skulle bli med mina barn, hur mycket kärlek de faktiskt ger tillbaka trots sina enorma fighter. Som t.ex. när Jack med flit väljer rosa på loppan, jag gjorde, då han vet att det står "give Frida a hug", eller som när jag och George skojbrottades i morse och Grace kommer in och säger "Duuua (som är George på hennes språk) leave my Dida (vilket är Frida på i hennes värld) alone!!" och kastar sig över sin tre år äldre storebror. Varav George svarar: "Grace, Frida isn't yours, she is mine too" - detta slutade i alla fall i en gruppkram. Eller som när George fjantar sig och jag spontat skrattar med och säger att jag tycker om dig George och han svarar med att ge mig en bamsekram och säga "I like you too".
Det har gått lite upp och ner men med mina barn går det bara frammåt, de känner mig nu och vet vem jag är och vad jag står för. Jag ser verkligen fram emot de kommande månaderna - de blir en utmaning men en rolig sådan.
Den 22 Juli 2013 lyfte jag mot Nya Zeeland och det är mitt livs bästa beslut, so far. Vad jag inte visste då var hur fäst jag faktiskt skulle bli med mina barn, hur mycket kärlek de faktiskt ger tillbaka trots sina enorma fighter. Som t.ex. när Jack med flit väljer rosa på loppan, jag gjorde, då han vet att det står "give Frida a hug", eller som när jag och George skojbrottades i morse och Grace kommer in och säger "Duuua (som är George på hennes språk) leave my Dida (vilket är Frida på i hennes värld) alone!!" och kastar sig över sin tre år äldre storebror. Varav George svarar: "Grace, Frida isn't yours, she is mine too" - detta slutade i alla fall i en gruppkram. Eller som när George fjantar sig och jag spontat skrattar med och säger att jag tycker om dig George och han svarar med att ge mig en bamsekram och säga "I like you too".
Det har gått lite upp och ner men med mina barn går det bara frammåt, de känner mig nu och vet vem jag är och vad jag står för. Jag ser verkligen fram emot de kommande månaderna - de blir en utmaning men en rolig sådan.
framtid och baktid - jag föredrar nuet
En ganska värdelös men ack så nödvändig dag har passerat. Jo jag lämnade faktiskt sängen för en åktur i bilen i morse, men annars har jag inte rört många fenor. Planerat lite inför de kommande resorna har dock hunnits med, annars kurerar jag mig mest. Kallas också, egentid. Lyssnar på julmusik, läser, går igenom bilder, städar lite, äter någon biskvi, tvättar, klämmer lite på julklapparna hemifrån som befinner sig under sängen (mamma - jar har listat ut fyra av paketen nu ;)), tänker på livet, funderar över framtiden och baktiden. Som mamma sa igår; Tänk att du lever i framtiden, precis som hedenhösarna. Som ni kanske ser har jag bytt header på bloggen också, ibland saknar jag dagar som denna i detta liv jag lever här.
I dag är det fem månader sedan jag lämnade Sverige, jag förstår inte var tiden tar vägen. När jag kommer hem från semestern så har halva mitt år passerat. Tanken skrämmer mig, hur ska jag hinna med allt? Men nästa halvår innehåller så mycket skoj att det nog bara kommer att försvinna i en vinande fart.
Nordötrippen (återkommer i ett annat inlägg om den) (december/januari)
Östkusten inkl. "första" soluppgången i världen (februari)
Wellington (mars)
Besök hemifrån (om de nu kan boka någon gång) (mars)
Sydön (11-27april)
Samoa (maj)
Australien (juni)
+ allt annat smått och gott, black water rafting, Waiheke Island, surfing, födelsedagsfiranden, rugbykikande m.m.
I dag är det fem månader sedan jag lämnade Sverige, jag förstår inte var tiden tar vägen. När jag kommer hem från semestern så har halva mitt år passerat. Tanken skrämmer mig, hur ska jag hinna med allt? Men nästa halvår innehåller så mycket skoj att det nog bara kommer att försvinna i en vinande fart.
Nordötrippen (återkommer i ett annat inlägg om den) (december/januari)
Östkusten inkl. "första" soluppgången i världen (februari)
Wellington (mars)
Besök hemifrån (om de nu kan boka någon gång) (mars)
Sydön (11-27april)
Samoa (maj)
Australien (juni)
+ allt annat smått och gott, black water rafting, Waiheke Island, surfing, födelsedagsfiranden, rugbykikande m.m.
Julbak i försök att finna julkänsla
Lilla bloggbombningen för idag får avslutas med ett par bilder från julbaket jag och några vänner sysslade med i söndags i ett försök att hitta lite julstämning, men vi misslyckades. Men gott blev det :D
Apropå bak så skickade min bror mig ett recept på pepparkaksbiskvier, hur gott låter det inte? Jag får försöka strya upp ett bakningsförsök någon gång innan jul, om jag nu får ett tillfälle!
10poäng till mig
Idag är första dagen på snart fyra månader som Grace har varit extremt "grumpy" för mig offentligt och ja hon var faktiskt i ett extremt dåligt mode under alla mina 10h jobbtimmar. När ungen under musicgroup lägger sig ner på golvet skriker nej och springer runt utan minsta intresse i att lyssna på mig blev det nästan lite pinsamt och de andra mammorna började fråga mig vad som hänt med den lugna ungen. Vi lämnade lokalen två ggr, men sen blev hon lite bättre. Så med denna arbetsdag så kan man ju tro att dagen skulle klassas som en "b"-dag, men inte. För min middag, i dag var andra gången sedan jag kom hit som jag fick fritt fram i köket (som jag har längtat) jag gjorde Fridas speciella potatismos och köttbullar (fick ju till och med göra ströbrödet till köttbullarna så de kallar jag hemmagjorda). Både barn och vuxna var helt lyriska, 10poäng till mig! (jag frågade min värdmamma en annan gång om jag fick göra köttbullar men fick då till svar att de inte tycker om det)
Sedan släpade jag mig iväg till gymmet, det var 22grader ute och jag ville så gärna gå ut och springa men då ryggen, nacken, hälsenor och benhinnor inte vill att jag ska springa asfallt fick jag allt pallra mig till gymmet och vilket pass sen, allt gick så lätt. Jag körde cykelintervaller och 5minuters intervaller med extremt motstånd på X-trainern på tredje och sista var jag så slut men ville inte ge mig - och jag överlevde. Sedan sprang jag en kortis på löpbandet, kunde inte låta bli och måste vänja kroppen vid löpning så fem minuter är mer än inga minuter alls. Kloka ord från Frida och sedan toppade jag det hela med nästan 40minuter bålstyrka. Nu är Frida nöjd.
Ha en bra dag Sverige!
Grattis till dig älskade farmor på din födelsedag i dag, hoppas du har det fint på spat!
Ha en bra dag Sverige!
Grattis till dig älskade farmor på din födelsedag i dag, hoppas du har det fint på spat!
102 dagar och jag har aldrig mått bättre
Tiden går fort, börjar jag alla mina inlägg med dessa ord må tro? I alla fall så har veckan som passerade varit toppen, Grace har verkligen blivit bättre på att prata och hon gör större och större framsteg att leka med andra barn. I fredags hade jag 100dagars-jubileum i detta land, snart har 1/3 av mitt år försvunnit bakom mig. Läskigt. Planerna för julledigheten är spikade, bilen är hyrd (svindyrt dock), planerna för påsk börjar också bli rimmliga och helgerna fram till jul har sina planer de också. (Ja pappa, jag vet vad jag gör den 7 februari och för den delen den 2 juni också.)
I helgen har tjejerna varit här på besök lite slutsattser från helgen:
- Man kan äta nästan hur mycket pastasallad som helst
- Är man en kaffedrickare och besöker Kaukapakapa får man åka över en mil bort för att komma till närmaste café (om man inte har tur och lyckas besöka kaukapakapas café då den som kan cafémaskinen jobbar)
- Det är coolt att kolla på en film då man känner igen sig, vi såg The Hobbit (har ju varit i Hobbiton ju)
- Besöker man Maoriparken fem minuter bort bör man inte ha hål i skorna (kom ihåg det Jennica)
- Det finns lianer i Nya Zeeland
Annars i helgen har jag läst, tvättat, tränat och besökt kyrkan för första gången sen jag kom hit. En lugn, billig och otroligt skön hemma helg alltså!
I helgen har tjejerna varit här på besök lite slutsattser från helgen:
- Man kan äta nästan hur mycket pastasallad som helst
- Är man en kaffedrickare och besöker Kaukapakapa får man åka över en mil bort för att komma till närmaste café (om man inte har tur och lyckas besöka kaukapakapas café då den som kan cafémaskinen jobbar)
- Det är coolt att kolla på en film då man känner igen sig, vi såg The Hobbit (har ju varit i Hobbiton ju)
- Besöker man Maoriparken fem minuter bort bör man inte ha hål i skorna (kom ihåg det Jennica)
- Det finns lianer i Nya Zeeland
Annars i helgen har jag läst, tvättat, tränat och besökt kyrkan för första gången sen jag kom hit. En lugn, billig och otroligt skön hemma helg alltså!
Att vara här och göra mina resor är det bästa valet i hela mitt liv. Observerade du att jag skrev resOR? Jag gör en resa med barnen, dels rent relationsmässigt men även utvecklingsmässig. T.ex. så börjar Graces språkintresse öka vilket gör att hon använder mer och mer ord - det är en resa om något. Sen har man ju resan språkmässigt, jag har snart läst ut en engelskbok och faktiskt förstått den. Jag har även idag lyssnat på en över timme lång predikan på engelska och jag fattade nästintill allt. Sen har man ju de fysiska resorna som man faktiskt gör, de resor som tar mig till nya platser och till nya människor. Men den resan som troligen kommer att påverka mig mest när detta år är resan jag gör invändigt. Jag blir starkare i mig själv som person och jag växer som människa. reda under dessa första 100 dagarna har jag fått en helt annan syn på mig själv än jag hade innan. Jag rusar i från mitt förgågna och mina tidigare val och tankar, nu lever jag här i nuet och kan njuta fullt ut.
en fin och bra vän på en strand i Napier
Det går bra nu och leendet sprider sig i hela mitt ansikte
Söndagen spenderades dels på gymmet och sedan på stranden med grymma vänner. Många skratt, tjuvkikning på fina pojkar i bar överkropp (men även på några brända kroppar hahaha), plannering för framtiden och lite frozen yoghurt i solskenet. Det blir varmare för varje dag som går och vädret blir dessutom stabilare, nu kan man nästan vakna på morgonen och veta hur vädret ska bli resten av dagen. Observera nästan.
Dagen idag har varit underbar, och då menar jag verkligen en sådan dag då allt går bra. Bakningen gick bra, Grace var på gott humör heela dagen, tvätten hann torka, pojkarna lyssnade på mig och slog inte ihjäl varandra allt för många gåner, de åt maten och George, jag, Sam och Grace kunde vara ute och leka tillsammans i timmar. (Jack var och spelade Hockey - konstig hockey utan is). Sen när Dee kom hem kunde jag kila till gymmet och bara må bra, vissa dagar är lite bättre än andra. Denna dag som faktiskt var en måndag var en av mina bästa jobbdagar hittintills.
Dagen idag har varit underbar, och då menar jag verkligen en sådan dag då allt går bra. Bakningen gick bra, Grace var på gott humör heela dagen, tvätten hann torka, pojkarna lyssnade på mig och slog inte ihjäl varandra allt för många gåner, de åt maten och George, jag, Sam och Grace kunde vara ute och leka tillsammans i timmar. (Jack var och spelade Hockey - konstig hockey utan is). Sen när Dee kom hem kunde jag kila till gymmet och bara må bra, vissa dagar är lite bättre än andra. Denna dag som faktiskt var en måndag var en av mina bästa jobbdagar hittintills.
ps. Mitt gym älskar svensk musik, Avicii, SHM, dansa pausa (observera att denna är på svenska) och Loreen är artister/låtar som jag hört mer än en gång. Inte klagar jag i alla fall!
Katarinas bilder från i söndags. Det är helt okej att bo så här kan jag lova, i helgen styr kosan mot Napier på östkusten med gänget nedan.
Ett konstant leende på mina läppar
Helgen var grym, har tillbringat mina första nätter på hostel och garanterat inte de sista, jag har ätit pizza med tomatsås som jag gillat, jag stekte näsan lite för länge i solen, jag har sett skydive så att jag nästan tror att jag själv har hoppat, jag har sett det vackra nya zeeländska landskapet norrutöver, jag har tillbringat många timmar med underbara vänner. Jag har skrattat så jag gråtit, tjurat lite över att jag alltid förlorade på kort, jag har druckit ett par för många chai latte och ätit lite för mycket osundt. Men vad gör detta när jag är så lycklgit lottad som får uppleva allt detta och möta så undebara människor?
