Lägenheten är städad och sängarna är bäddade, jag har nog aldrig i mitt liv varit så här nervös. Jag ser fram emot morgondagen med skräckblandad förtjusning. Att inte träffa sin familj på 8månader och plötsligt så kommer de befinna sig i min vardag, min vardag på andra sidan jorden. Men jag ler, jag kan stolt visa upp mitt "hemland" och min fina värdfamilj. Mitt största bekymmer är vad jag ska ha på mig och hur jag ska veta om flyget är sent. För det är nämligen så att jag och Grace kommer åka ner till flygplatsen och möta dem - det blir lixom morgondagens händelse. 

 

Jag kan samtidigt inte förstå att båda mina föräldrar som skarpt ogillar flygturer gör detta för min skull. De genomgår just i detta nu en monsterflygning till andra sidan av jordklotet. Att bror sedan fick ca. 130gillningar på FB då han skrev att han denna gång kom ihåg passet (han har glömde det förra gången han skulle utomlands) får mig bara att le, det är så typiskt min bror. Min fina storebror som jag i morgon får krama om. Om pappa i sin tur förstår sig på hur tv-maskinen på flygplanet fungerar blir roligt att höra (sist han flög så slutade det med att jag vaknade upp till en storgarvande pappa som sedan berättade en historia på 10minuter om hur svårt det kan vara att välja film, eller att förstå sig på knapparna som styrde skärmen). Och mamma, ja jag får helt enkelt se i morgon vem som klarade av det hela bäst, och sämst. Kanske kommer en uppföljning med bilder i morgon kväll ;). 

 

Tills dess ska jag kurera mig mera, sova och drömma om morgondagen. 

Ha en riktigt bra dag ni kära läsare!