Det fanns en sak kvar att bocka av innan jag kände mig helt färdig med Nya Zeeland. Att få se på rugby i detta rugbytokiga land. I lördags hade det blivit dags så jag, Jessika, Paige och Therese begav oss till Eden Park tillsammans med nästan 50000 andra för att se när All Blacks mötte England.

Jag som inte har någon som helst koll på spelets gång utgick ifrån att det skulle bli tråkigare än tråkigast, men så fel man kan ha. Då spelet var långsamt och enligt de kunniga dåligt så förstod till och med jag lite av matchen men framför allt så var det atmosfären. Jag visste inte att män som ligger på hög kan framkalla så mycket känslor och hejarop. För 90% av tiden så låg dem nämligen i en hög och kramades/brottades. Men med mindre än två minuter kvar av mtchen så lyckas tillslut All Blacks göra ett try (mål). Vilket gav dem fem poäng och ledde till vinst. När vinsten var faktum så jublande vi i kapp med alla andra och efteråt gick jag därifrån med ett brett leende. Jag kanske har blivit lite kiwi även på insidan.

ps. Engelsmännen behöver inte vara för ledsna, de har chans till en revanch om någon vecka. Bättre lycka nästa gång så att säga

ps 2. Om du inte har något bättre för dig så sök efter Haka med all blackspå you tube. Denna dans gör alltså landslaget innan varje match och var klart en höjdpunkt att se live.