Efter en tuff arbetsvecka så blev det BBQ och chill till långt in på natten på verandan - Mina värdföräldrar och gästerna berättade historier från den tiden då de var unga, tyskarna och jag skrattade gott. Vi spelade spel och skrattade ännu mer. Att kvällen avslutades med en hjärtlig kram och en puss på kinden från min värdmamma blev som pricken över i:et. Tänk att något så litet kan kännas så otroligt bra! 

I morgon blir det eventuellt ut och campa i detta underbara landskap. Är du lite avis kanske?

 

 

I tisdagskväll lyfte planet som tog mig och hela min värdfamilj, ett resesällskap på sju personer, till Christchurch och sydön. Mormor fyllde 60år och detta skulle firas med hela tjocka släkten i Lake Tekapo. Första natten sov vi hos mormor och morfar innan vi fortsatte vår färd mot bergen. Bilen vi hyrt var en 8 sittsare, men det liknade mer en hel buss. Mycket space för både packning och ben vilket var skönt.

Under dagarna hann jag med att bygga snögubbar, sitta barnvakt för fem tjejer från Australien, njuta av en solnedgång över sjön sittandes i en 40°varm pool, se otroliga soluppgångar, åka skidor i ett otroligt landskap, träffa sköna liftvakter, se min elvaåring krascha in i lifthuset (han mår bra nu), besöka världens mysigast kyrka, träffa alla värdmammans syskon och barn, njutit av otroliga miljöer, dricka rosévin i soffan framför en rugbymatch, äta otroligt god mat, tappa bort en strumpa, varit ohälsosam - ätit mycket kakor och choklad samt fyllt på med otroligt mycket välbehövlig energi!

 

I dag har det varit födelsedagskalas på 39 Oyster Point Road, tillhörande byn Kaukapakapa, i Nya Zeeland, i Oceanien, på jorden, på vintergatan osv. (För visst tillhör vintergatan Nya Zeeland? - eller jag menade självklart tvärtom.) 

Min värdmamma fyllde år, rätt ojämt faktiskt och hela tiostycken mindre år än vad min far gör om ett par veckor. I alla fall så tänkte jag baka något, kanske slå ihop en tårta till och med. Men när jag gick och lade mig i går visste jag att jag saknade ungefär 99% av ingredienserna jag behövde och jag skulle inte ha tillgång till bil under dagen. ajdå, dålig planering som vanligt. När jag då i morse går upp och min värdmamma kommer och säger att jag tyvärr måste åka till mataffären för att köpa ett par ingredienser till middagen och att jag då kunde ta bilen med bensin i - lycka.

 

Så jag köpte lite choklad, filadelfiaost, grädde - då kan man göra de flesta chokladtårtorna. Slog ihop en tårta under tiden som min plutt sov - ja hon fick sova ett bra tag, men jag hann även gå en sväng med hundarna (städaren vaktade Grace), dammsuga barnens rum, äta lunch och städa upp i köket efter mig. I alla fall så blev min värdmamma helt lycklig över min lilla överraskning och när vi sedan avnjöt den så blev alla helt till sig och det brukar ungarna bli men inte min värdmamma själv då hon själv är riktigt, riktigt duktig i köket "jag har aldrig ätit en sådan god tårta", "du kan verkligen baka", "mamma, kan jag få tårta i min lunchbox i morgon?". Jag tror att den gick hem i alla fall.

 

Är det en födelsedagstårta så ska det självklart vara ljus i den! (man tar vad man har)

 

Jag måste dela med mig av två "moments" som riktigt förgyllde min gårdag. 

 

1. Jag åkte till supermarketen för att köpa shampo och kom där på att jag behöver frimärken - väl i kassan så står stora skyltar "stamps, köp bla bla bla många för bla bla bla mycket" lät ju sjukt bra tyckte jag och köpte en hög. Väl i bilen hem så inser jag att dessa frimärken inte går att posta till Sverige... ajdå. Men mina alla fem Nya Zeeländska vänner kan ju vänta sig en hög utav brev, bara jag får adressen...

 

2. Igår kväll chillade jag med familjen när Grace sprang fram till mig och gav mig en kram och mös ner sig i mitt knä. Båda mina värdföräldrar blev helt paffa, det var inget vanligt beteende för lilltjejen, framförallt inte när båda föräldrarna satt jämte. Tror det ger mig ett rätt högt betyg så här långt in som au pair.