Fick brev från min älskade farmor idag, tårarna rann och leendet spred sig i hela ansiktet. Tänk att lite krumelurer, tänker då inte säga att det är bokstäver (tihi), kan göra så mycket. Jag har även äntligen tagit mig tid att svara på andra brev som jag fått under min tid här, bättre sent än aldrig så att säga. Så snart når de Sveriges gränser, måste bara komma ihåg att posta dem först...

För er som kanske vill skriva ner ett par rader som på sikt gör min dag och inte har min adress:
Frida Karlsson
39 Oyster Point Road
Warkworth 0984
New Zealand

Om ni inte vill använda er utav budbärare vill säga, det finns nämligen gott om kvittrande budbärare i detta land.