Som ni antagligen förstod genom förra inlägget så har jag varit i Napier på östkusten, vi kom dit och helt underbart var det. Garanterat så åker jag tillbaka dit i sommar. Eftersom jag blev ledig i fredags då mina timmar redan var slut blev det en extrem långhelg som innehöll allt mellan enorma bilköer till skrattanfall, fina vänner och godmat. Att hitta boende i Napier var inte det lättaste men det vi fick var värt varenda sekund av letande och det var det bästa vi kunnat få. Vi hamnade hos en dam som hade lite extra rum som man fick hyra. Huset var underbart, mysigt och personligt inrett och en fantastiskt utsikt över havet. Kanske kommer bilder på det också en dag.

Då även måndagen var en röddag så blev jag borta jättelänge ifrån barnen, jag saknade Grace och hon hade tydligen saknat mig med. Nu heter jag inte längre Dee, utan Dida. I gårkväll fick jag inte gå iväg utan en miljon kramar och pussar och i morse så sa hon hejdå till sin mamma och sedan hoppade upp i min famn. Kvällen har hon tillbringat i mitt knä trots pappans närvaro. Sådant får mig som au pair att växa. Jag har även saknat pojkarna men nu är jag tillbaka i vardagen så nu får jag träffa dem alla varje dag igen, vardagen är underbar även fast jag lever för helgerna!