Veckorna bara springer iväg, 10 hela veckor har jag befunnit mig i landet långt här borta. Jessika och jag pratade om hur man nu ska säga hur länge man varit här, hon säger drygt tre månader, jag håller fast vid mina 10 veckor. Men hur blir det då när man är inne på vecka 32? Den man pratar med skulle ju endast bli förvirrad, men lite kul ändå tycker jag. Detta var nog egentligen endast en parantes, eller en otroligt lång och onödig inledning på ett blogginlägg.

 

För att göra detta inlägg ännu mer ovesentligt så kan jag ju säga att det är kanelbullensdag i morgon. Kul. Den dagen tycker jag om, den dagen är en av få dagar som jag brukar hålla mig till. Här finns inte kanelbullar, inte vanliga i alla fall. Borde kanske slå på stort och baka bullar i morgon, vore lite kul faktiskt. Får se hur det blir med det.

 

Nu till huvudsaken jag skulle komma till. Barnen har lov denna vecka så fyra barn är hemma istället för ett, lite skillnad kan jag lova. Idag var dock den första dagen jag hade dem alla nästintill hela dagen, eller skulle i alla fall haft dem. Men som tur är så har det flyttat in ett par tyska snubbar på gården, eller i min lägenhet. Ja, det luktar killparfym och jag måste komma ihåg att stänga dörren till mitt rum när jag byter om samt att låsa toan när jag är på toa, annars kan det bli pinsamt. Hur som så är det min värdfamiljs första au pairs lillebror som har tagit studenten och är ute på sitt äventyr och han träffade en kompis i Dubai på vägen hit så de bor här på obestämd tid, en heter Chris och den andra heter Firde (ursäkta stavningen men det uttalas ungefär, Fördiiiie). Så i morse tog de pojkarna till simträningen och jag hade bara bruden som vanligt- skönt. Och sen har de jobbat med andra grejer kring huset och pojkarna ser dem som en attraktion vilket gör livet lätt för mig och piss för tyskarna. klängande, kiklande, gosande, babblande - det är så himla skönt att bli avlasstad alltså. haha skämtåsido. Men det är mysigt att alla är hemma, jag får chansen att umgås mer med grabbarna och inte bara behöver tjata om läxor och om lunchlådor hit och dit. Men snart kommer den efterlängtade helgen igen, och snart har jag varit här i 11 veckor. Galet alltså, det känns ju som att jag precis kom.