Sydön del ett, 11-16 april
Det fick bli en part ett och part två denna gång också, 102 bilder allt som allt och 17 dagar utav resande gick bara inte att få in i ett och samma blogginlägg utan att jag själv blev uttråkad.
Den 11 April flög jag ner mot sydön, med destinationen Blenheim. Flyget blev inställt och sedan blev det nya flyget försenat men iväg kom jag tillslut och när jag äntligen nådde Blenheim var klockan mycket. Men jag hade i alla fall äntligen börjat min resa, äntligen var sydöresan här. Tog en buss tidigt mot Picton för att hämta ut hyrbilen, så långt gick allt bra. Att bilen sedan var en skithög blev ett senare problem som påverkade hela dagen men fick en lösning lagom till skymningen, tacka vet jag en del bensinmackar alltså. Jag passerade vackra landskap och när jag var inkvarterad på mitt hostel tog jag en promenad runt den mysiga staden. Jag fick beskåda vackra parker, en underbar katedral, en mysig kyrka och härliga små gator.
Dagen därpå var det Westport som var destinationen, vädret var sämre (regnet hade börjat trilla ner...) blev ett stopp vid en hängbro, vid några sälar och en vacker fyr (bilden på fyren vill inte upp på bloggen).
Jag hade nått västkusten och den kända körningen ner mot Haast. Regnet var mer ihållande och som jag skrev tidigare - bortser man från de 15minuterna jag gjorde pancakesrocks på så regnade det heeela dagen. Grått-väder hade nu börjat få en annan betydelse i mitt liv, ogillaännumerasuckpanakakanästansåjaggråterväder.
Jag vaknade upp i Franz Josef Glacier, den näst längst söderut placerade glaciären i världen. Vädret var skit. skit. skit. Såg knappt min hand framför mig om jag sträckte ut den, efteråt fick jag höra att det regnat 200mm under dagen. Den tänkta glaciärturen blev inställd och jag bestämde mig för att ta en promenad fram till glaciären i stället. 1.15h var jag ute och gick, den regnade, regnkläderna blötte igenom, jag såg inte glaciären men dagen gick och på något sätt var det värt ändå. (att mina kläder sedan stank i typ en vecka efteråt är en helt annan historia.) (jag har inte redigerat bilden nedan, DET VAR SÅ GRÅTT)
Det hade blivit onsdag och dags att lämna västkusten för att åka ner mot Wanaka för att möta upp Paige. Jag vaknar upp till regn, regn, regn. Kryper ner längre under täcket och suckar. Jag ska då aldrig få se de där glaciären.. Men när jag packar ut i bilen (som nu fungerade som smort) så inser jag att det är blåhimmel så jag ger glaciärturen en till chans och det gick. 30min senare befann jag mig i helikoptern som tog mig upp till glaciären. Det var AMAZING, passerar du någonsin där så för ditt eget bästa: besök glaciären. Att sedan få krama om Paige på kvällen var oerhört gött - äntligen skulle jag inte behöva äta middag själv. Äntligen skulle jag inte behöva underhålla mig själv i bilen. Äntligen hade jag ressällskap.
Kommentarer
margaretha säger:
du ser mycket mindre orolig ut än pappa på Bullerbron ;) . Fö så är Wekan söt (mina är mest suddiga :) )
Trackback