Visste ni att i helgen passerade jag halvvägs i antalet jobbpass? galet aye? Men efter dagen idag så känns det helt underbart att jag överlevt hälften. I alla fall så är det fyra pass + en familjesemester kvar tills jag får lov, jag kallar det faktiskt lov. Semester låter så fel i juletid. 

 

I helgen som passerade hade vi hejdå mys med Katta och Jennica (vi är jag och Jessika - men det kanske ni fattar vid det här laget?) Vi kommer dock att se dem igen på onsdag över en middag, men sedan är det slut på det roliga. Eller asså det roliga för oss fyra tillsammans. Sedan hann jag även med att testa på paddleboarding - tänk dig att du står på en surfingbräda och paddlar som om du paddlade kanot fast du är stående. Ja, jag trillade i vattnet. I samma vatten som det simmar hajar och delfiner i, men jag var inte ett dugg rädd (jag höll mig ju innanför markeringen och såg till att jag inte var den personen som var längst ut.) Sedan var vi lite spontant på Christmas in the park - vilket visade sig vara ett mega event där hela Auckland går till en park och lyssnar på julmusik och sedan vanlig musik för att avslutningsvis njuta till ett enormt fyrverkeri. Massa mys.

 

Söndagen bestod av ett besök i kyrkan och sedan till gymmet för att sedan råka spontanköpa en GPS så här halvvägs in på mitt år här. Den var inte allt för dyr i alla fall (har numera 16$ kvar på mitt NZkonto, men så kan det gå. Kan låtsas att det var min julklapp till mig själv, jag är dyr i drift har jag hört... När jag körde hem tänkte jag på hur skönt det skulle bli att lägga sig i skuggan och läsa. Hade då glömt att det var julkalas på gården, klistra på leendet, äta lunch för att sedan däcka i sängen.

Nu har en ny arbetsvecka börjat, lov för grabbarna vilket gör det lite mer livat på gården än vanligt. På något sätt föredrar jag nästan de dagar som jag och Grace går runt i vår egna lilla värd och pysslar runt framför skrik, slag och sparkar. Men "de är ju bara pojkar" så man får acceptera det då och jobba på :)

 

Bilder finns, men de är på kameran och jag är trött. Den som väntar på något gott väntar väl då aldrig för länge? eller?

Jag hade tänkt att blogga om djuren som finns här på gården hundarna, fåren i frysen och kossorna. Men då jag inte kan stava hundarnas namn eller då kossorna inte ens har några namn så skulle det inte bli så läsvärt, kossa 1 är brun, kossa 2 är svart osv. Spindlarna i taket finns ju också, jag anser dem nästan som mina husdjur vid detta laget. Hur som så valde jag bort att skriva om detta i min sista lucka och väljer istället att skriva om min förtidiga julklapp till mig själv.

 

Kortsagt: Den 15 maj åker jag till Samoa, en paradisö som Fiji osv. för semester med Jessika. Vi har pratat om det ett tag men i söndags så spontan bokade vi biljetter så nu är det på riktigt. Får man spola fram tiden?

 

I dag är det farsdag hemma i Sverige och jag packar snart ihop dagen. Så himla konstigt att jag lever i framtiden, men lite coolt ändå. Jag ogillar högtidsdagar så som, födelsedagar, jul och typ som farsdag m.m. för jag är miljoner mil bort. Det är inte som vanligt. MEN så fort pappsen har vaknat i dag så står skype på programmet. Skype är nästan som att vi sitter tillsammans vid frukostbordet, nästan. 

 

I alla fall så har jag världens bästa pappa. Grattis på pappdagen far!

Jobbveckan är över och jag säger Hej då till Kaukapakapa och Auckland för östkusten med stopp i Taupo väntar. Åter på måndagkväll Sverige, världen, universum osv.

 

Örebro, Eskilstuna, Växjö och Brunflo. Militär, författare, musiker och så jag. Ja inte hade då våra vägar korsats i Sverige i alla fall men här borta spelar det ingen roll om man är ifrån norr eller söder, från Danmark eller USA (docka råkade dessa goa brudar vara svenska haha) Men hur som så tycker jag att du ska kika in deras bloggar: Jessika, Katarina och Jennica!

Jessikas bild. 

Tomaten är hemma efter en lyckad helg uppåt i landet. Tänk vilka underbara människor som en gång fick samma tanke som jag fick, "jag ska åka till Nya Zeeland som au pair" sagt och gjort och våra liv korsas här. Bilder från helgen kommer en annan dag, kanske i morgon, kanske dagen efter det. 

Nu har ytterliggare en vecka passerat, denna vecka var då kort men lång på samma gång. Jag träffade ett par nya tjejer på coffeegroupen vilket var trevligt samt att jag fick byta lite ord med fadder Katarina och med Jessika.  Fint brake mitt i veckan det där är, synd att boxfitpasset på gymmet ligger samma tid........ fika eller gymma det är frågan.

Idag fixade jag mitt +18 kort, ÄNTLIGEN!! Samt köpte nya voltarentabletter till min rygg. Jag har inte velat skriva det men den krånglar, krånglar massa faktiskt. Har inte haft ont på många år men jag tror att livet här påverkar den mer än vad man tror, lyft hit och lyft dit, bära upp och bära ut - ni förstår. Så nu ska jag testa en pillerdos och se om det fungerar. Men det bästa av allt idag var att jag under min megadag (14h) kunde åka till ett lekland och min brud lekte själv i 2.5h och jag kunde sitta där vid fikaborden och smida planer med Jessika. Det är första gången hon lekt så bra själv - det går mot ljusare tider haha

Jag borde sova, men min hjärna har kommit in i något konstigt mode just nu. Vi ska tänka på det, och lite på det, han var ganska snygg, men hösten i Sverige är allt underbar, jag borde lära mig surfa nu, tänk vad nice det ore med vingar osv. Hur lätt är det att sova då tror ni? Hur som helst så åker jag bort i helgen igen, denna gång till stinkande Rotorua - de har svavelkällor där eller något. Skit luktar det i alla fall, det vet jag. Men det blir kul att ut och åka lite igen, för det är rätt sjukt. Här sitter jag i en bil, kör den oftast till och med genom grönkulliga landskap  som får och kossor får beta sig feta på. Vackert är det i alla fall och jag får gång på gång påminna mig själv om att detta är verklighet, detta är osanolikt min vardag just nu.

 

 

Jag är hemma från en händelserik helg omkring Hamilton, har ett riktigt nice inlägg på lager men det får ni vänta på då jag inte känner för att skriva det just nu. Efter en tuff dag på jobbet, som började bättre än en vanlig måndag men sedan vändes det totalt ut och in så känner jag mer för att sova än för att blogga. Jag känner mer för att ladda batterierna inför en 13h arbetsdag i morgon med sömn än för att gå igenom alla bilderna från i helgen.

 

Jag ville mest säga att jag lever, helgen var bra, Frodo hälsar och vattenfallen var vackra. Men framför allt så vill jag säga att resesällskapet var på topp. 

Idag gick det ut ett mejl till alla au pairer och värdfamiljer inom "au pair link" om att en au pair från tyskland har omkommit. Efter lite googling så visade det sig att det varit en bilolycka som orsakat tragedin och att au pairen här bodde i Taranaki. En sådan händelse får mig att rysa till och framför allt att tänka till. Omställningen från högertrafik till vänstertrafik, samt den extrema hastigheten på småvägar och de snabba besluten som måste tas i en korsning då det inte finns några förvarnande skyltar gör körningen svår. Jag tycker själv att jag har kommit in i det, men är jag för bekväm så kan det lika gärna hända mig. Fokus, fokus, fokus och fokus i trafiken är vad som gäller nu och även när jag åter är på svensk mark!

Idag går mina tankar till au pairens värdfamilj, familj och vänner. Så hemskt. Vi au pairer åker hit, till andra sidan jorden, för att upptäcka ett fantastiskt land och för att ge oss själva ett år "det här är vårat år" och så slutar det på det sätt som det absolut inte får göra. Usch.