Visste ni att i helgen passerade jag halvvägs i antalet jobbpass? galet aye? Men efter dagen idag så känns det helt underbart att jag överlevt hälften. I alla fall så är det fyra pass + en familjesemester kvar tills jag får lov, jag kallar det faktiskt lov. Semester låter så fel i juletid. 

 

I helgen som passerade hade vi hejdå mys med Katta och Jennica (vi är jag och Jessika - men det kanske ni fattar vid det här laget?) Vi kommer dock att se dem igen på onsdag över en middag, men sedan är det slut på det roliga. Eller asså det roliga för oss fyra tillsammans. Sedan hann jag även med att testa på paddleboarding - tänk dig att du står på en surfingbräda och paddlar som om du paddlade kanot fast du är stående. Ja, jag trillade i vattnet. I samma vatten som det simmar hajar och delfiner i, men jag var inte ett dugg rädd (jag höll mig ju innanför markeringen och såg till att jag inte var den personen som var längst ut.) Sedan var vi lite spontant på Christmas in the park - vilket visade sig vara ett mega event där hela Auckland går till en park och lyssnar på julmusik och sedan vanlig musik för att avslutningsvis njuta till ett enormt fyrverkeri. Massa mys.

 

Söndagen bestod av ett besök i kyrkan och sedan till gymmet för att sedan råka spontanköpa en GPS så här halvvägs in på mitt år här. Den var inte allt för dyr i alla fall (har numera 16$ kvar på mitt NZkonto, men så kan det gå. Kan låtsas att det var min julklapp till mig själv, jag är dyr i drift har jag hört... När jag körde hem tänkte jag på hur skönt det skulle bli att lägga sig i skuggan och läsa. Hade då glömt att det var julkalas på gården, klistra på leendet, äta lunch för att sedan däcka i sängen.

Nu har en ny arbetsvecka börjat, lov för grabbarna vilket gör det lite mer livat på gården än vanligt. På något sätt föredrar jag nästan de dagar som jag och Grace går runt i vår egna lilla värd och pysslar runt framför skrik, slag och sparkar. Men "de är ju bara pojkar" så man får acceptera det då och jobba på :)

 

Bilder finns, men de är på kameran och jag är trött. Den som väntar på något gott väntar väl då aldrig för länge? eller?