Nu har jag varit hemma i en vecka, en vecka som passerat väldigt fort och en vecka då känslorna varit urbalans. Jag filar på lite inlägg om Australien m.m. som kommer att komma upp här inom de kommande veckorna. I går styrde jag kosan mot västkusten så nu befinner jag mig i sommarstugan och i morgon börjar jag nya jobbet som kassörska på Sportshopen. 

I dag är väl egenligen den första dagen som jag inte har gjort någonting sedan jag landade i Sverige. I dag har jag haft en chans att tänka. Tänka på dåtid och framtid. Att tänka tillbaka på Nya Zeeland så känns det som en dröm, en dröm som var för bra för att vara sann. Att få umgås med mina älskade vänner under en vecka var oslagbart. Kramar, leenden och framför allt röster jag saknat blev plötsligt vardag. När livet börjat om igen i Örebro så sätter jag mig direkt i bilen och flyttar till Västkusten för sommaren. I bland kan man ju undra vad man gör. Jag är otroligt nervös för det nya jobbet, det är ett område jag aldrig förr testat på. Vart är barnen jag behärskar? Det blir något nytt för CV-et och jag tror tiden kommer att gå fortare än fortast så snart sitter jag på mitt rum i Örebro igen och tänker tillbaka på sommaren på kusten som om det vore en dröm.