I onsdags var jag ju och kollade på Geroges touch-rugbyträning (lite snällare ruggby utan tacklingar och där tjejer och killar spelar i samma lag typ). Där träffade jag en norska, så nu kan jag inte prata svenska i byn längre utan att någon kan förstå mig. Hon var jättemysig så jag hoppas att det kan bli så att jag varje onsdag kollar på Geroge så att jag kan få mig en liten pratstund. 

 

George är killen i blå t-shirt, impad över hur tränaren ändå kan hålla humöret uppe då han ska lära femåringar regler i en sport som jag tycker är krånglig. Han gjorde det galet bra trots att min lilla buspojk gjorde det mesta för att distrahera.