Upptäcka Nya Zeeland, by car

26/12 Dagen med stort S som i Semester hade äntligen kommit. Efter en sovmorgon beslöt jag mig för att åka på annandagsrean innan jag skulle fortsätta till flygplatsen för att plocka upp Lisa. Rean var mest ett skämt (då jag inte ens fick en chans att parkera bilen) men när jag äntligen fick träffa Lisa var den fadäsen som bortblåst och vi kunde påbörja vår resa på riktigt. Första stoppet var Hot water Beach på coromandelhalvöns östkust. Att anlända till campingen, slå upp tältet brevid ett par riktigt snygga tyskars tält kändes bra, nu hade äntligen vår road-trip börjat. Hot Water Beach är en strand men som man kan gräva sitt eget "spa" i. Det är nämligen så att på vissa ställen blir vattnet så varmt att det kokar, men man får gräva sin grop där det är en bra blandning mellan kallt och varmt vatten. Underbart var det.

 
27/12 Lisa blir sjuk och det väntade en förmiddags kajakande - nice kombination. Kajakturen gick runt cathedral cove, en av världens vackraste stränder, där även delar av Narnia har blivit inspelad. En perfekt dag för havskajaking, klarblå himmel och nästintill obefintlig vind. För mig var det en riktigt energipåfyllare. Om inte så var det rätt coolt att vår guid slog sig ner på stranden och frågade vad vi ville ha i dryckes väg, de flesta cafédryckerna fanns att beställa. Efter kajakingen åkte vi upp längs östkusten, vi ville hitta någon bra "walk" men då Lisa var såpass hänging bestämde vi oss för att åka tillbaka till Campingen. Tyvärr så fick vi beskedet om att våra snygga grannar hade packat ihop och lämnat campingen, inte ens ett hejdå fick vi. flirtgubbe.

 
 
28/12 Resan ner mot Tongariro-crossingen påbörjades, planer om att passera både Rotorua och taupo fick strykas då vi dels tog sovmorgon och sen GPS:en lade av och felåkningar var ett faktum. Vi hade dock en fin dag i bilen och kom fram till hotellet lagom till middagen. Där möts vi av "Det är osäkert om det går att genomföra crossingen i morgon pga vädret, vi tar beslut i morgon klockan 7.00."Jaha sa vi och gick och lade oss, riktigt taggade på en 20km vandring över ett vulkanlandskap. Hoppas, hoppas, hoppas bara att vandringen går att genomföra var min sista tanke innan jag somnade.
 
29/12 Klockan ringde alldeles för tidigt runt sex om jag minns rätt. Vid sju var allt packat och vi var redo för vandringen och får då beskedet att vinden var alldeles för stark för att vi skulle få göra vandringen. Vi kröp ner i sängarna igen och sov, för vad skulle vi nu göra med en dag när vi befann oss mitt ute i ingenting? Dagen kom sedan att bestå av bokläsning, filmtittning, internetkollning, kortspelande osv. En avkopplande dag men som vi hellre spenderat ute bland vulkanerna.
 
30/12 Andra dagen i Tongariro hade kommit, vår andra chans att få genomföra vandringen. Men inte. Vädret var fortfarande alldeles för dåligt så då bestämde vi oss för att lämna detta ställe placerat mitt ute i ingenting, mitt på den norra ön. Istället begav vi oss ner mot Wellington, Nya Zeelands huvudstad. Vägen dit innehöll allt möjligt, typiska nya zeeländska vägar som ser ut som en slalombana (obsevera att det är 100km/h på dessa vägar - jag håller kanske 40km/h som max..), blå himmel, fantastiska utsikter, ett stopp så att vi nästan såg den vita kiwifågeln och så klart många skratt. Att sedan få ta en dusch hemma hos Lisa värmde Fridas lilla hjärta gott.
 
31/12 Efter denna dag kan jag enkelt säga att Wellington är så mycket mysigare än Auckland och så mycket värdare ett besök än vad jag trodde först. Vi åkte Cable car, gick på te papa - underbart museum som bara måste besökas (där kan man även krama en väldigt gammal sten), köpte glass av underbara charmörer, inhandlade nyrås outfiten och strosade runt längs waterfront. Sedan var det dags att ta tåget - observera att jag nu åkt tåg i detta land, tillbaka till Lisa för att göra oss i ordning för kvällen. I år blev det indisk take away som blev nyårsmiddagen för att sedan åter igen ta tåget till city. Vi mötte upp några andra au pairer och hade en trevlig övergång till det nya året. En lärdom jag drar av detta firande får bli att jag nästa år dukar upp en trerättersmiddag med ett par fina vänner - det får räcka där.
 
1/1 Jo men vi lämnde faktiskt huset för att hyra film. Och nu var det inte bara Lisa som var sjuk längre, utan nu var Frida det också..
 
2/1 Road-tripen forsätter nu upp längs västkusten med sikte på en ball walk vi skulle göra i Whanganui National Park. Just den vandringen hittade vi inte då vi insåg att national parken var rätt stor och vi var i fel ände, det insåg vi dock inte fören vi efter evigheter hittat ett par vandringar, en på 8h och en på 2h vi tog den korta. Den gick uppför i 45min och nerför i 30 min och mitt på bjöd den på en vy över skog, sedan var vi åter vi bilen och påbörjade vår bilfärd till camping-natt 3. Tänker inte säga vilken camping vi stannade på då den hamnade längst ner på vår lista över testade campingar - den hade inte ens en stekpanna!! (jajo, vi är vana vid hostel)


Detta fenomen finner man allt för ofta i detta land, i bland kan det ske fem meter innan en stopskyllt. Men denna gång satt 100kmh skylten i en  180°kurva - jag körde inte i hundra kan jag lova. Obeservera även vägens bredd och skick.
 
3/1 Vaknar upp till solsken och en underbar blå himmel, en dag i New Plymouth skulle bli perfekt - trodde vi ja. Vädret här på Nya Zeeland är lite av vad man skulle kunna kalla skitzofrent (eller hur sjutton det nu stavas) När vi närmade oss Mt. taranaki var det endast en gråvägg och regn vi möttes av. Men vi hann i alla fall ta en sväng på ett museeum, leta efter en fyr, gå i en vacker park och leta efter mat. Under bilfärden till campingen så planerade vi hur vi på snabbaste sättet skulle kunna sätta upp ett tält i spöregn - dock hade inte det behövts då solen sken i kapp med oss när vi nådde campingen. Tältet åkte upp och vi fick njuta över en pizza - inte tänkte vi göra om gårdagens fadäs och försöka laga mat utan redskap.


Denna bild på pukakin nedan är ägnad till min mor som tycker jag tar för många bilder på fiskmåsar
 
4/1 Ännu en tältnatt som vi vaknar upp och tältet är tort och vi ska fortsätta vår resa norrut. Vi hittar fyren, cape egmont lighthouse och får äntligen se mt. taranaki utan grådis. Vi passerade även än en gång förbi New Plymouth, avnjöt vår lunch längs strandpromenaden och fortsatte upp till Raglan. På vägen till hostlet spontanbokar vi en ridtur dagen efter. Vi anländer till hostlet, lagom förvirrade och blir varmt välkomnade. Hostlet saknade nycklar och var väldigt hippi, men det var skön stämning och framförallt vi slapp tunna luftmadrasser!

 
5/1 En regnig dag igen, ridturen var bokad och då fanns ingen återvändo. Men med vädret här kan man ju aldrig vara säker så det kan slå om till motsatta på 20 minuter om det vill sig. Vi fördrev morgonen med att åka ut till ett vattenfall som var fint - tyvärr blev det inga kort idag då min kamera inte är vattentät. Sedan blev det eftermiddag och vi satte på oss regnkläder och för att ge oss av till ridningen. Väl där möts vi av en underbar kvinna som förklarar att om vi väntar en halvtimme så kommer det att vara underbart väder - sagt och gjort. Ridturen var amazing, vi fick rida över kullarna som man bara sett från vägarna, vi fick njuta av dessa underbara vyer och samtidigt vara mitt i dem. Högt upp satt jag på en stor och verkligen fullfuxen häst, nästan lite svindelvarning.
 
6/1 Vi började dagen med att göra ett nytt försök med vattenfallet, glömde jag kanske säga att det var strålande väder eller? Vi åkte i alla fall tillbaka till vattenfallet, tog bilder och åkte tillbaka till hostlet för att göra oss redo för surfingen som väntade. Ja du läste rätt jag skulle surfa. Närvi anländer till lektionen står tre barn där på ca 10 år och inga fler, det var vi och dem. Lisa och jag kollade på varandra och börjar skratta, hur skulle detta sluta? Det slutade megabra ska ni veta, jag lärde mig fånga vågorna, jag lärde mig att stå upp på en bräda som far fram av vattnetskraft, helt AWESOME! 
 
7/1 Första delen av denna road-trip var över idag, vi styrde kosan tillbaka till Auckland. Hyrbilen blev inlämnad och jag fick åter krama om Jessika efter två veckor åtskillda. Här börjar nästa del, därav ett annat blogginlägg. 

Utöver det som jag skrivit så har det under alla dagar funnits, skratt, vatten drickande, kortspelande, bilåkande, mat, mat, mat- på boendena tror numera alla att svenskar äter som hästar (syftar på varm lunch). Bilder från ridningen kanske kommer en annan gång då vi inte fått dem från guiden än, bilder från surfingen är svårt då det inte finns några. Nästa del av semestern kommer en annan dag helt enkelt. Hoppas ni hade en god stunds läsning.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback