..och så var det, det där med vänstertrafik och grejer. Jag och min värdpappa tog en sväng i bilen igår, hur ska jag säga? Nej, det gick inge bra... Eller stundtals gick det sjukt bra men ibland inte. Det var inte bara vänstertrafiken som var ett problem utan även att det var en automatväxlad bil vilket gjorde det omöjligt för mig att närma mig en korsning utan att tvärbromsa. suck. Sen måste jag få in i huvudet att kolla höger ordentligt innan jag svänger ut på en väg osv. Tänk hur hårt körrutinerna faktiskt sitter inom en. Men på slutet gick det helt okej att köra, bara det att de har hastighetsbegränsingen 100kmh överallt och Nya Zeeländarna tycker att man ska hålla den. (I Sverige hade de haft hastighetsbegränsningen 70kmh, max). När jag slutat idag ska jag ta bilen för en tur till affären, mest för att jag själv ska inse att det inte är något konstigt. 

"känn ingen press Frida men tills du har lärt dig att köra är du fast på gården, inga playgroups, inga nya vänskapsband, inga nya kläder, inga strandpromender och inget fika" Bara att jobba på...

Okej, jag tar allt från början. Efter 33h resa från Sverige nådde jag äntligen Auckland och Nya Zeeland. Jag tillbringade min resa med oerhört härligt resesällskap. Satt bla. brevid en kille från Belgien som var grym på ishockey och skulle stötta ngt. nya zeeländskt lag i landhockey. Jag trodde han var i min ålder tills det visade sig att han var 35.. Ajdå. Det bara bevisar hur mycket ett beteende kan förvirra.

Sen kom jag till Hotellet och träffade åter min svenska halv under kursen. Lisa, Lisa från Göteborg. Vi fick lyssna på en massa info, lära oss första hjälpen, Fick teori i hur det är att köra på vänstersida av vägen osv. Vi två fick även stå ut med en massa tyska.. av oss 33 au pairer var vi två svenskar, en från belgien, en från holland, en från USA och en från Storbritannien. Detta menar att 27 var från Tyskland och de var inte villiga att prata engelska, tråkigt men sant. Men kursen tog slut och jag blev upphämtad av min värdpappa, lite pinsamt att jag inte kände igen honom, men så kan det faktiskt vara. (till mitt försvar får jag säga att han kom 20 min tidigt!) 

Under dagen idag har jag lyssnat på lika mycket engelska som jag har gjort under HELA mitt liv. Galet. Just nu tänker jag på engelska och mitt huvud är så fullmatat av information att jag har fått huvudvärk. Men informationen var behövlig, den innehöll allt från hur man kör bil på vänstersida till hur jag varje dag måste fylla i ett "kommunikations papper" om barnen, som föräldrarna läser.

 

Annars har jag duschat, sovit och märkt att de inte käkar ordentlig lunch vilket kommer att leda till att Frida så smårning om går under - check. Men i morgon är dagen här, dagen då jag för första gången ska få möta min värdfamilj, om jag är nervös?? Svar, JA! 

 

Det är svårt att fatta men detta skriver jag ifrån andra sidan jorden, eller från undersidan på apelsinen om du frågar mina småkusiner. Resan gick otroligt bra om man bortser från att vi höll på att missa en anslutning, fick äran att genomgå en slumpmässig säkerhetsundersökning och att mitt boarding card blev nekat och detta i loppet om 20 minuter. Ibland är livet härligt. 

 

Nu sitter jag och stress-skriver för att hinna göra allting på dessa 20minuter, dessa minuter som hotellet snällt bjussar på. Men hotellet är fint, Auckland är dimmigt/dissigt. Jag är otroligt trött, fast inte så trött som jag borde vara. Resan var lång men de fina resesällskapet av diverse australienare gjorde det till en "enkel match" även för mig som är flygrädd. För övrigt kan jag även tillägga att jag har skaffat mig två olika kontakter på Australien, så när jag kommer dit om ett år så har jag redan guider kirrade. Fina fisken vettni!

 

Emma finaste Röseberg, jag har nu läst din hälsning och du har så rätt. Tar med mig dina ord mot mina kommande äventyr. 

Dagen D är här, dagen som jag har väntat på i ett halv år. Klockan 18.10 lyfter planet och landar på onsdag förmiddag - mitt äventyr på Nya Zeeland kan börja. Om jag är taggad? Klart jag är, det här ska bli så otroligt kul och lärorikt.