Har dröjt med att skriva detta inlägg för att jag ville få med så många härliga detaljer som möjligt. Men nu har det gått så pass lång tid att detaljerna redan är försvunna ur mitt guldfiskminne att det troligen blir ett sådan där kort inlägg som det ibland blir. Ska försöka undvika stapelform, trots att det är himla smidigt.

 

Resan började på onsdageftermiddag med att hämta ut bilen, ja den manuella minibil som vi hyrt. Ja jo men det gick väl bra till slut. Kort sagt kan jag säga att manuel bil inte är någon höjdare i centrala Auckland i rusningstrafik. En gång aldrig mer så att säga. Vi kom ialla fall fram till Tauranga och där inser vi att hostelbokningen tydligen strulat men det fanns rum ändå - tack och lov.

 

Resan fortsatte på torsdagen med ett besök vid Mount Maunganui - gick upp "halvvägs" tog några bilder och gick ner igen. Stranden var otroligt fin och jag fick lite "normal sommar" genom att kika lite på volleyboll spel - jag dagdrömde lite att det faktiskt var vintrosapojkarna som spelade och inte några Kiwisar. Men som ni förstår så var det ju såklart det sistnämnda. Dock var de väldigt fina att kolla på, JA de hade bar överkropp... Tillbaka till det viktiga. Vi fortsatte efter lunch mot East Cape, en väldigt vacker körning längs med havet. Vi stannade några gånger, bla. vid ett coolt kiwiställe - de hade ALLT med kiwi och lite till - räcker det att jag säger att till och med kvittot var grönt? Vi stannade även vid en kyrka där två hästar gick lösa för att (troligen) hålla gräset kort. Väl några kilometer innan East Cape stannade vi på en camping där vi skulle sova en natt för att sedan gå upp i ottan för att beskåda den första soluppgången i världen. Själva beskådandet av soluppgången blev kanske inte som tänkt, men det blev bra ändå 1. Vi hittade inte stigen upp till fyren. Så vi valde att gå genom kohagar och grejer för att tillslut nå kanten - dock befann vi oss längre österut än East Cape (check). 2. Det var mulet. Men vi märkte ju att det blev ljust i alla fall. Åter i stugan däckade jag på två sekunder, har väl aldrig varit känd som någon morgonmänniska eller? Resan fortsatte ner mot solsäkra Napier och vädret blev bara sämre och sämre och sämre. När vi nådde Napier under fredagseftermiddag/kvällen så var luftfuktigheten otroligt hög, GPS:en hade lagt av och Frida var hungrig - som vanligt. Hostlet var riktigt nice, kan helt klart rekommendera det (hette någonting med Art). Men Napier är fint i regn, men helt underbart i solsken - så välj en helg med fint väder och åk dit. Vi gjorde egentligen inte mycket, strövade runt längs gator och torg, besökte en svenskfest, lagade god mat, lärde Lina svenska (vilken naturbegåvning sen) osv. När söndagen kom så begav vi oss hem mot Auckland, tillbaka till vardag och till livet som au pair.

 

Två stora plus från helgen var:
+ två nya vänskaper, en som fanns lite och som blev massa starkare och en totalt ny

+ Prata engelska "hela tiden" då vi åkte tillsammans med en tyska, en underbar tjej Lina