Den som väntar på något gott väntar ju aldrig förlänge, eller är det alltid.. Hur som så lever jag, minstsagt. Efter dagens gympass kommer jag även känna det i kroppen i morgon - om jag nu kommer upp ur sängen vill säga. Roadtripen österut blev superbra, mer om den en annan gång. 

Annars har jag passerat 200dagar i detta land - fatta hur många dagar det faktiskt är! Lixom 100*2, 50*4, Lixom typ två och en halv människas livstid - fast då syftar jag ju så klart på år. Jag fyller "icke tonårng" om mindre än två veckor. Om en månad öppar typ ansökningarna till univeristeten, vad vill jag bli när jag blir stor? Vill jag bli någt? Vart vill jag bli något? Min svenska familj snubblar hit om fem veckor. Om 4månader typ jobbar jag min sista dag som au pair och innan dess ska jag hinna med sydön och Samoa. Jag skriver CV och leker vuxen, pratar engelska och försöker ta reda på vem Frida faktiskt är idag. Oj vad jag rör till allting men så ser mitt huvud ut just nu, (städerskan sa ju faktiskt upp sig i förra veckan).

 

Ta hand om varandra, kika OS åt mig - och framför allt sakna mig massor