I dag var det alltså dags för att åka till tandläkaren här. Det var två saker som bekymrade mig mer än allt annat på vägen dit, skulle jag överhuvudtaget hitta en liten tandläkarmottagning i centrala Auckland? Och hur mycket skulle det kosta? Jag tog god tid på mig och det blev lagom, jag hittade dit - men tog troligen inte den snabbaste vägen. Väl där fick jag fylla i ett papper med en miljon frågor, tur jag fått låna min värdmammas telefon så att jag kunde översätta de enormt genrebegrepp som jag inte förstod. Fick träffa Andrew som min tandläkare hette alias George (min femårings gudfar), fick sätta på mig ett par glasögon och sen började arbetet med att sätta min skena på plats igen, tio minuter senare var det klart. Dee, min värdmamma hade sagt vi är goda vänner så han kommer nog att ge dig lite rabbatt men ca 300$ (1600:-) minst får du nog räkna med. När jag reser mig från stolen säger Andrew, "du kan gå ingen betalning för detta". Jag i chocktillstånd tackar så otroligt mycket och Andrew tillägger, "bjuder Mike (min värdpappa) mig på en öl nästa gång så är vi kvitt. Trevligt att träffa dig Frida!"

Tänk att det finns så otoligt generösa människor!

När jag skulle köra därifrån började bensinmätaren att lysa, jag har inte sett en bensinmack inom 20min = Jag kommer att få bensinstopp. Därför tog jag och gav mig ut på äventyr, körde där jag aldrig har kört i jakt på "Gas-station" jag letade och letade och när jag började tro att det var för sent så kändes det nästan som en ni vet, när man vandrar i öknen och ser en vattenpöl som inte finns, så kändes det. Men det var på riktigt, jag kunde tanka bilen. Det enda problemet jag hade var att jag åkt och åkt utan att tänka på vägen.. Så jag åkte lite till och efter ett tag var jag åter hos tandläkaren och kunde köra hem.

 

Sen har jag nu ikväll kört tre grupp-pass på gymmet. Det är första gången sedan jag kom till detta land som jag både är helt slut i knoppen och kroppen, därför säger jag godnatt och hoppas på en fin dag i morgon!