Veckan som gått har varit megabra jobbmässigt, det har den verkligen varit. Men rent mående så har den varit tuff. Det är först nu som jag insett vilket enormt ansvar jag faktiskt har. Minsta lilla som går fel kan få sådana enorma konsekvenser. t.ex. pojkarna kommer hem efter skolan, jag hjälper dem med massäcken och helt plötslig har lilltjejen sett att ytterdörren står på glänt och så är hon nu i full fart med att springa ner till grinden (som pojkarna glömt låsa) och utanför den kör bilar i 100km/h.. Och detta kan ske medan jag fortfarande gör mitt jobb inomhus, det behöver inte betyda att jag är lat eller något. Detta kommer inte hända/får inte hända - så därför låser jag alltid grinden efter pojkarna, men ni förstår. En sådan liten grej som att pojkarna glömmer att stänga dörren helt kan få sådana enorma konsekvenser om det vill sig illa. Och då är det jag som är den som har ansvaret. Är det bara jag och lilla bruden så finns det faror nog, trafiken, poolen, studsmattan osv. Men är det hon och jag så är risken minimal att något ska gå så fel, men så fort pojkarna kommer hem och tar min fokusering genom bråk och frågor så ökar risken direkt. Läskigt när man faktiskt tänker efter hur mycket jag som nittonåring har tagit på mig. Jag vill inte skrämma er för jobbet är även världensbästa och jag älskar det så sjukt mycket.

 

Jag har ingen hemlängtan alls än så länge, men jag har gång på gång frågat mig varför jag gör detta, varför? Men sen slår det mig hur bra jobbet är och hur mycket jag tycker om barnen. Att få vara en del i hennes utveckling är en ära och som jag och min värdmamma skojade om en dag "om några år kan jag komma tillbaka till NZ, kolla på när Grace är en rugbystjärna och säga:
-Tänk, tänk att jag lärde den där tjejen att kasta bollar."
Jag är en del i hennes utveckling och för varje dag kommer jag att se hur hon blir mer och mer självständig. Riktigt ballt.

 

Vad jag gjort i veckan är egentligen inget speciellt, lekt, lekt och lekt. Grace har haft en vecka då hon inte riktigt har varit sig själv. Det kan ha berott på pappans frånvaro (jobbade i Australien) men jag vet inte, hoppas innerligt att hon blir sig själv till på måndag.

 

Roligt inlägg.. Inte ens en bild tänker jag bjuda på för att vädret har varit så tråkigt och blött!