Idag har jag varit med om två saker som på olika sätt påminnt mig om hur värdefullt ett/mitt liv är och hur mycket det finns att förlora och hur underbart det kan vara.

För det första höll jag på att bli påkörd i dag, det var bara mitt fel - eller lite bilisten men till 99.9% mitt. Min värdmamma bad mig ta ut pengar så jag hoppas ur bilen, gjorde ärendet och bilen var borta. Jag börjar leta och fick syn på den och började gå tvärs över parkeringen, plötsligt hör jag tvärnitar och ser min värdmamma hänga ut genom bildörren och skrika på mig. Det var nämligen så att en bil påbörjat en enormt snabb backning (Nya zeeländare kör väldigt "på" och är inte rädda för att gasa) och tvärnitade kanske 3dm ifrån mig - och jag märkte ingenting... (Ja mamma och pappa å farmor, jag lovar att vara mer försiktig nästa gång). Jag var så fokuserad på att gå till rätt bil att jag glömde tid och rum, lite läskigt att det var så nära.

 

Den andra saken som fick mig att förstå hur värdefullt livet är har med bilden nedan att göra, jag tog en kvällstur med havet som träningskompis, den lätta kvällsbrisen som enda motståndet och kvällssolen att vila ögonen på. Jag avslutade med en streching på stranden tills jag insåg att himlen blev svartare och svartare och att det var hög tid att söka skydd för regnet i bilen. När jag satt där på stranden log jag och tänkte på livet. Livet är rätt fantastiskt alltså. Tänk vilka förmåner det ger oss. Livet gav mig denna kväll, en kväll att minnas länge.