I natt var jag rädd. Rädd på riktigt. Jag kunde inte sova för att det blåste storm, piskade regn på fönsterrutorna, fönsterrutorna skallrade och persiennerna fladdrade något enormt och här låg jag själv i min egen lägenhet på andra våningen - över garaget. Jag kröp ner långt ner under täcket, la kudden över huvudet men trots det så blåste det kallt. Den bristande isoleringen och de englasade fönsterrutorna hjälpte inte mycket så det kändes faktiskt som att jag tillbringade natten ute. 

 

Jag sov kanske fyra timmar, resten spenderade jag genom att sitta på toaletten (har inget fönster åt vindriktningen, alla andra rummen i lägenheten har det) eller att stirra upp i en svart tak tänkandes på en miljon hemska saker som kunde hända. När jag sedan började jobba vid kvart i sju var jag likblek och skakade, skakade av kyla och av rädsla. Fick då höra att hela familjen sovit i min värdmammas säng då, pappan är på jobb så det fanns plats, och barnen skakade av rädsla.

Så nu är en säng bäddad inne i stora huset, blir jag minsta skraj igen så är det bara att gå dit. I morgon natt kommer jag inte ens att försöka att sova här i lägenheten. Det varnas för en rejäl storm med tornados å grejer och ovädret som jag blev rädd för i natt varnades det inte ens för.. Så då tänker jag allt ta det säkra före det osäkra och sova så nära de andra som möjligt, eller i alla fall i ett rum med fönster åt ett annat håll.

 

Jag önskar och ber för att vädret bara ska bestämma sig. Ett väder med humörsvägningar vill jag inte veta av. punkt slut.