cross country - den stora dagen
Termometern visade hela 9 grader varmt, det blåste rejält och det droppade irriterande regndroppar från himlen. Men idag var det inte vilken dag som helst, det hade blivit dags för Sams och Georges löpartävling på skolan. Det är en prestigefylldtävling så självklart var jag, Grace och min värdmamma Dee på plats för att heja. Slingan de hade framför sig slingrade sig på gräsområdena på skolgården, eller jag kanske mer ska kalla det lerområdena. "Man springer inte i skor här" (i alla fall inte när det regnat - det är klumpigt) och långbyxor fanns det inte en tanke på att ta. Själv hade jag på mig två linnen, en myströja, en fleace och regnjackan överst och jag frös.. Nog om mig. Sam sprang i första racet och startar snabbast och ligger bra med som två hela loppet och slutar som tvåa, hade banan varit ett varv till så hade han vunnit då han är riktigt uthållig. George sprang på bra och slutade även han på en pallplats. Hurtiga och duktiga pojkar som jag har i huset.
Smutsiga, men ack så charmiga Sam.
Mellan brödernas lopp kunde man passa på att leka med paraflaxet:
Varför försöka skrämma sina motståndare när man kan ge dem en kram innan start, George laddar på sitt vis.
Och ja, läraren skojar inte.. Ni ska stå i den lerpölen innan start. George stod längstbak (han stod på gräset för att undvika att bli lerig)... Men Dee tvingade han att gå längre fram, då ställde han sig på tå. (glöm inte att det var nio grader och regn när du ser denna bild)
Men efter att ha avanserat sissådär 15 platser så fort startskottet gått så kunde han glatt jogga in på en tredjeplats och fälla kommentaren "Men va? Är det redan slut, så här kort brukar vi ju inte springa. Jag skulle ha sprungit fortare. Jag vill springa igen." George fem år, ack ack den inställningen kommer att gå över kan jag lova!
Som middag var det fish and chips för att fira de duktiga pojkarna, man ska dessutom komma ihåg att Jack kom femma för två veckor sedan då han tävlade. Nu har jag tagit helg och denna helg ska bara spenderas på mig, promenader med kameran, någon löprunda och någon sovmorgon. Tänk att det har passerat ytterliggare en vecka nu, galet vad tiden rusar förbi.
Kommentarer
margaretha säger:
ser ut som stor glädje - trots vädret - fick dom nåt pris mer än äran?
Svar:
Frida Karlsson
Trackback